Skolmaten är het igen. För mig som i princip aldrig lämnat skolans värld är det inget nytt att höra kritiska röster mot skolmaten. Ingen av oss som haft förmånen att bli serverade mat i skolan har undgått att höra negativa uttalanden om det som serverats. Ända sedan första klass har några självutnämnda kungar och drottningar bestämt vad som man fick äta mycket av och vad som fick ätas lite av. För mig som glatt åt biff av mald lever var det inte alltid så lätt. Men fröknarna åt alltid mycket så det gick ändå. De hade så mycket mat på sina tallrikar att maten stod upp underligt högt över kanten. Idag ser jag hur mina elever lika fascinerat tittar på min  normalt fyllda tallrik.

På gymnasiet var klagandet likadant men då åt folk ändå för den åldern överlever man inte längre på portioner som skulle ha passat en barbiedocka. Historierna om diverse pryttlar tillhörande matispersonalen som skulle ha hittats i maten var många. Själv har jag fortfarande idag aldrig hittat något märkligt. Skulle det dyka upp en mask i salladen är det inget att skrika över. Maskar bor i sallad och det skulle vara lätt för vem som helst att missa små krälisar i de berg av sallad som hackas.

Nu vet jag att mycket av den debatt som är aktuell idag handlar om skolmatens näringsinnehåll och det är självklart ska maten vara näringsrik. Problemet är bara att de som ska äta den, barnen, bryr sig föga om näringsinnehållet. De bryr sig om smaken. Fick de bestämma matsedeln skulle det vara ett varierat utbud av hamburgare, pizza, pannkakor och tacos. Dokumenterat nyttig mat som innehåller exempelvis mycket bönor eller linser skulle få drypa av sina nyttigheter orörda i kantinerna. Kidsen vill inte ha den mat de borde äta. De klagar på för mycket panering på fisken, men ve den skolmatsal som skulle servera kokt fisk. Måste jag vara tydlig med min poäng? När skolbarn klagar på maten så handlar det om att de vill ha det tungan är van.

Är det kanske rotmos med stekt fläsk och liknande husmanskost som vuxna vill ska serveras i skolan? Få barn skulle lassa upp det på tallriken. Barnens föräldrar lagar nämligen själva mat på halvfabrikat och fredagsmyset är nog sällan köttfärslimpa. En annan pikant detalj är att många av de vuxna som tror sig veta något om skolmaten ofta inte har provet den sedan de själva gick i skolan.

Media gillar att räkna ut portionspriset på en portion. Utan att meddela att det kan vara helt missvisande. Stora kommuner eller stora inköpsorganisationer kan köpa in stora mänger mat och därför pressa priserna mycket. En lägre kostad är därför inte alls en säker indikator på dålig kvalitet.

Att servera alla barn skolmat är viktigt och många är de barn i Sverige där det är dagens enda lagade mål mat, tyvärr. Flera skolor i utsatta områden i Malmö har noterat att på måndagar är åtgången extra stor. Helgen har således varit mager.

Å ena sidan vill jag alltså hävda att skolmaten är grymt viktig för barnen ut många aspekter, å andra sidan gnälls det orättvist mycket och på fel saker. Jag fortsätter bygga berg på min tallrik i matsalen. Som fröknar ska. Och som icke bortskämda barn gör.