Jag hatar att skrapa tandsten. Men hon kunde inte hålla sig från att ta det lilla lilla som fanns sade hon. Som om hon njöt av det. Jag kramar min aegna händer och spänner ksinkorna när det skrapar i hela huvudet. Mycket beröm annars för fin tandhygien och fint tandkött. Men i visdomstandjäveln (den ena, jag har bara två) så måste vi laga. Jag minns inte hur det var. Lite av skräck känner jag nog.
Men då tänker jag på min mamma som måste operera i munnen. Då är det lugnt för mig.