Det ligger ett stort mått av ironi i att det är en reklamkanal som sänder det socialpornografiska programmet "Skuldfällan". Till veckan börjar programmet rulla igen och det är populärt att kolla in hur andra inte kan hantera sin ekonomi. Programmet tar upp de allvarligaste fallen, de som så att säga är på ruinens brant rent ekonomiskt. Det är inte främst om människor som länge varit sjukskrivna, arbetslösa eller som lever på ekonomiskt bistånd. Det handlar om människor som köper och köper och köper. Krediter lockar och pockar och medlemskap i bokklubbar och filmklubbar står dem upp i halsen. Garderoberna är sprängfyllda av dyra utstyrslar som för alla människor är helt omotiverade.

Duktiga ekonomer, med ett visst mått av psykologi, rensar i röran och gräver fram gömda räkningar ut kakburkar och skapar system i pärmar. De säljer av grejer på loppis och andrahandsställen och med luftigare bostäder, luftigare själar och mindre skulder ser man hur bördan lyfts från axlarna. Äntligen kan de andas igen.

Det finns naturligtvis flera skäl till att vi gör såhär, köper fast vi egentligen inga pengar har.

Att ha eller inte ha pengar har blivit mer flytande än tidigare. Kreditkort gör det möjligt att shoppa ännu mer på ett sätt som man kan låtsas inte är ett lån. För hade man lån på huset och bilen. Det klarade man normalt räntorna för. Idag har man förutom detta också lån på möbler, elektronik och resor.  När räntorna går upp, vilket de har gjort, blir det snabbt mycket dyrare.

De så kallade SMS-lånen är en stor bov bland våra yngre medborgare. Ett klick bort kan man säga att några tusenlappar finns. Förra året var det totalt 20 000 betalningsföreläggande gällande SMS-lån. Efter årets första halva är vi redan uppe i 17 000. Bland annat SSU har krävt att SMS-lånen ska stoppas. De är en fin affär för utlånarna med en ränta man inte skulle drömma om att betala på lån större än de här relativt små. En dålig deal för ungdomarna.

Kommuner och ideella organisationer tillhandahåller idag viss hjälp med att styra upp snåriga ekonomiska situationer. Det kan handla om att lägga upp autogiron, skapa enkla budgetar eller hjälpa till att göra avbetalningsplaner. Det är bra, förmodligen behövs ännu mer.

På andra sidan om förebyggandet, när skadan redan är gjord, finns Kronofogden. De driver in våra skulder och där är det bråda dagar. Trenden är tydlig, antal ärenden på Kronofogdens bord ökar och ökar och spås i år hamna på 1 miljon ärenden. År 2000 handlade det om drygt hälften av den mängden.

Vi tror att vi kan köpa lycka och harmoni. Egentligen är vi grundlurade av företag som vill kapa åt sig så stor del som möjligt av våra pengar. Det som hade kunnat vara en trygghet på sparkontot omvandlas till ny en vinterjacka, som får hänga bredvid den gamla. Det här är kommersialismen. Den som borgarna vill att vårt samhälle ska bygga på. Låt mig citera residensstadens moderata oppositionsråd: "-Man tillverkar de varor som säljer, annars tillverkar man andra varor. Det är det som är den svenska välfärden."

Jag vill hånskratta. Varor har inget med välfärd att göra.