Peter tycker jag ska lägga upp alla. Tja, kanske. Här är ett inlägg om den svenska skolan.

I veckan såg jag en dokumentär om en svensk lärare som besökte Finland för att jobba där och känna på de skillnader som det ofta talas om.

Innan resan får vi se honom i sitt rätta element i sin svenska klass med elever i gränslandet mellan barn och ungdom. De diskuterar livligt olika samhällsfrågor och jag känner igen precis allt. Eleverna hänger med och har full koll på vad läraren säger och kommenterar detta vilt i luften. Ibland passar det sig i den dialog de för, ibland passar det sig verkligen inte och han får ta strid när olämpliga ord används.

Många utanför skolans värld skulle förmodligen sucka och önska att man rev i åt ungarna. Läraren förekommer detta med att berätta att han är en auktoritet i klassrummet, men han är inte auktoritär. Han skriker inte åt barnen och de är inte rädda för honom. Och det är så skönt, inga barn ska vara rädda i skolan. Vi har tagit många kliv framåt där. Tidigare kunde lärare spöa skiten ur en och dessutom slå extra hårt om man kom från en fattig familj. Vad var det för lärandemiljö? Om möjligt tyst och lugnt, men ingen mår bra av att sitta som på nålar.

Läraren berättade att han hade fördomar om den omtalade finska skolan och kunde när han kom dit konstatera att ibland stämmer fördomar. Eleverna stod upp när han kom in i klassrummet och allt var väldigt tyst. Det var så väldigt tyst att han inte ens fick svar på frågor han riktade direkt till barnen. Grovt skulle man kunna säga att om barnen inte läst i en bok vad de skulle kunna svara så knep dom ihop. Vår svenske lärare körde det upplägg av lektioner han var van. Stora samhällsfrågor skulle avhandlas i dialog där han slängde ut olika frågeställningar. Tyst som i graven. Han blev ställd och konstaterade att det var svårt att bedriva undervisning när barnen tror att alla frågor kan besvaras antingen rätt eller fel. I slutet av sin tid i grannlandet längtade han hem.

I ämnet samhällskunskap handlar mycket om värderingar. Etiska diskussioner och argumentationsträning är lite av en bas. Till det duger inte enkom faktaplugg. Man måste uppmuntra till ställningstaganden genom att ge basfakta och sedan provocera fram diskussioner. Ganska enkelt och väldigt spännande.

Jag gick nyligen igenom med en klass vad SO-ämnet innehåller och någon undrade om religion verkligen är något som berör dem. Jag frågade hur många som var döpta. Det var en bunt och några minuter senare var några högröda i ansiktet av ilska över att det var möjligt att skriva in små, oskyldiga barn i en kristen klubb (citat). Andra såg inte problemet. Hade någon av den gamla skolan, eller kanske någon från Finland, hälsat på då hade jag förmodligen fråntagits min lärarexamen. Men jag visste, i mitt moderna lärarhjärta, att här pågår inlärning på mycket hög nivå. För mitt i kaoset fanns jag och de vände sig till mig med alla frågor de hade och jag hjälpte till med historik och motfrågor. Den nya lärarrollen. Inte dunkade jag näven i bordet och uppmanade till sans i den bästa diskussion de haft på länge kring religion. Det hade varit tjänstefel