Alltså… förra veckan skrev Sofie Wiklund på ledarsidan i Arbetarbladet om hur hon alltid reagerat på att några är de som alltid för föra de andras talan. De andra vågar nämligen inte öppna käften, utan sitter som möss på mötet men kan mycket väl gnälla efteråt.

Jag hade kunnat skriva det själv. Om alla som gnällde över saker själv vågade göra något skulle det bli lite bättre.
Tystisar har jag svårt för