Jag orkar inte med när folk skriker. Och inte när det görs utan anlending, som att det kommer en skalbagge eller så gående. Idag satt tre trettonåringar bakom mig på bussen hem och en gallskek rakt ut när kompisen upplyste om att det satt en larv på ryggen. Visst, ganska stor och så, men rackarns söt och hårig.
Jag ryckte ut och befriade larven (eller om det var tjejen) och den fick åka på min tröja tills jag kunde sätta den i naturen igen.