Man längtar verkligen efter eleverna när de inte är där. Att gör alärarsysslor på plats i skolan utan kids är lika tråkigt som att äta ingenting.

På förmiddagen var vi i alla fall på teambanan i Hemlingby. I fint väder och frisk luft. Var hemma strax före halv sex och Maritha har varit här och ätit scones och diskuterat viktiga saker med mig.

Nu ska jag snart promenera efter att ha vallat datorn lite.

Börjar minnas hur kronisk trötthet känns.