Inatt sov jag redan klockan ett. Hade då förberett genom att läsa Aldrig fucka upp, i en timme.
Klockan åtta började nån galen sommarjobbare med någ som inkluderade såg eller röjare utanför mitt fönster.
Lösningen blev att stoppa i öronpropparna jag annars har när Markus snarkar. Genom det lyckades (lyckligtvis) ett telefonsamtal nå igenom.
Sen har jag mest skruvat mig. Nu dricker jag vatten och hoppas att det med vattnets helande kraft ska läka min lekamens smärta. Min träning fortsatte nämligen igårkväll med power yoga och så en rask promenad runt hela parken.

Nu har jag ont överallt. Igen. Eller mer som vanligt kanske man kan säga.