Om man scannar sådana Mina vänner-böcker som jag fyllt i när jag var yngre så kan jag har skrivit ridlärare, journalist och advokat. Journalist tycker jag fortfarande skulle vara roligt, en häst vill jag ha och advokater är tuffa, så preferenserna är väl desamma.

Hade man frågat hur jag ville bo hade jag skrivit kanske "Hus" eller "Gård". Jag vet att jag flera gånger bestämt sagt att man inte kan bo i lägenhet.  Jag har bott två år i ett litet rum i en stor studentkorridor -älskade det. I alla fall känns det så efteråt. Och nu har jag bott i lägenhet i sju år. Sju år förresten? Det känns vansinnigt länge. Men räknar jag efter stämmer det. Fast känns som tre. Hur som helst så trivs jag ju bra. Det är praktiskt. Enkelt.  Att hyra betyder att man kan ringa om det blir nåt knas och att ibland får man en ny kyl.

Men sen? Tja, kvällens promenad med Daniel gick till Gävle Strand och som ni ser är det ju väldigt snyggt. Nytt är ju oftast snyggt. I den här längan mitt i området har folk inte flyttat in i alla husen än. Så nytt.  Är det kanske här jag vill bo?

Fast jag är ju ingen riking, så planen rök nog där. Vi som kommer från en bakgrund där man får ta studielån har ofta inte råd att bo på de snyggaste ställena.

Kollade vad hyran ligger på i allmännyttan på området. En två kostade runt 7100 i månaden. En trea 8000. Säkert lite mer nu. Ja, det är ju inte vad jag är beredd att betala för att bo precis.