Nu är jag äntligen hemma efter att ha varit i Skåne, Helsingborg sedan i onsdags. Äntligen åsyftar främst att det är halvkul att åka tåg i timtal. Dessutom med dessa galna tanter. Som verkar överraskade av att tåget kan kränga. Eller när dörren öppnas då de trycker på knappen.

Skåne är annorlunda exotiskt men språket låter illa. Det är bara så. Jag vet att skåningar inte är efterblivna och det visar de gång på gång, och just därför undrar jag varför de måste prata så galet osmickrande.

Läste nån text av Annika Leone på tåget. Hon är så väldigt inte kul. Skojiga ordvtisar som glansiga Glans och bara för att hon har lökar betyder det inte att hon saknar smaklökar. Bespar mig! Men det är lugnt, nu har jag lärt mig. Nästa gång ska jag inte läsa.