Idag var en föräldraledig kollega på jobbet med sin bäbis. Jag sa hej till kollegan och några trevliga ord så. Sen börjar det droppa in fler kollegor. Alla med snippor ba` -Åhhh vad fin han är och ställer tusen frågor om barnet. Det var jag och snoppkollegorna som faktiskt struntade i ungen.

När jag typ ibland stöter pånågon kompis från förr som har barnvagn med sig märker jag hur de tror att jag ska stoppa ner huvudet och säga något om jordens mirakel. Det gör jag aldrig.

Barn som jag inte har en relation till och inte kommer att ha är precis lika ointressanta som vuxna dito. De små ungarna kan man ju inte ens prata med. Barn man kan prata med = något roligare.

Tycker jag. Men eftersom jag är tjej är det kanske nåt (ytterligare) fel på mig med tanke på de flesta andra tjejers sätta att verkligen möta bäbisar.