I slutet av förra veckan hade Peter och jag som ordf. och v.ordf. i Gävle Arbetarekommun en insändare i tidningen om hur viktigt det är med starka fackförbund. Ensam står man inte så stark. I detta nämnde vi ett företag som varit mkt omskrivet i media för att ha utnyttjat en lucka i lagstiftningen och gjort sig av med personal som inte vill jobba mer för samma betalning.

Samma dag skickar en kille från Svenskt Näringsliv ett mejl med att vi har gjort en attack och den här insändaren kommer jag att skicka in (varför bjuder man på det?). Till Peter. Enbart till Peter.

Den kvinnliga företagaren skickar en inbjudan till studiebesök till mig OCH Peter.

Idag svarar en högt uppsatt Centerpartistisk man. Men skriver bara om Peter. Att Peter sagt och Peter tyckt. Jag finns liksom inte.

Gubbar! Det var jag som skrev texten från början. Galet va? En tjej som kunde skriva. Även om ni hatar innehållet för ni hellre skulle vilja vara utan fack.