Min historik är att de öppet kristna människor jag känner är helt okej och inte det minsta mystiska på något sätt. Någon kollega, någon vän, präster hemifrån…

Jag hävdade länge att Kyrkan gör mkt bra saker för människor i nöd och sa att jag gärna stöttar det genom att fortsätta vara medlem. För ett år sedan ändrade jag mig efter samtal med Anders K. Han sa att jag är en mkt dålig medlem om jag inte tror på Gud. Det i kombination med att Kyrkan till viss del känns mossig och konservativ (kanske ligger det i sakens natur -för vissa av kyrkans talespersoner) gjorde att jag valde att lämna.

Sedan hade vi Åke Green-affären där det som jag mer hört som skämt tidigare eller förknippat med högerkrista amerikaner träder fram. Mycket hetsiga och riktigt elaka Guds talesmän. Eller vilka de är. Som verkar tro att de står över precis allt annat, och den som på något sätt tar avstånd från religionen HATAR kristna människor. Galet. Jag har kommenterat för mig chockartade kontakter kring det tidigare. I senaste Accent kunde man läsa att det måste ha varit outbildade ombud som tog beslutet om att IOGT-NTO inte ska sjunga kristna psalmer, Jag vet inte… jag har 400 högskolepoäng (omräknat i nya systemet, jag är ingen övermänniska) och tyckte det var ett mycket bra beslut. Att inte sjunga kristna sånger utesluter ju ingen. Eller måste kristna sjunga kristna sånger hela hela tiden för att få ro i själen.

Sedan följde diskussionerna på Sobernet som fått mig att slita mitt hår. Medlemmar som inte kan hålla isär begreppen utan tror att man inte får vara kristen och medlem. Som tycker att alla får ju vara med i IOGT-NTO. Som inte fattar att det är grundsatserna som styr. Som därför inte själv borde vara medlemmar för att de inte har förstått. På detta följer lite andra religösa diskussioner i det forumet där det påstås att äktenskapet är en konstruktion utifrån religion….

Det får mig äntligen att förstå att jag och många djupt troende oavsett religion har så väsensskilda världsbilder. Och det som gör mig förbannad är att jag kan acceptera en tro som er deras, medan de ibland gör ner mig på låga nivåer. Til lexempel påstår att Gud skulle vara bra för mig så jag blir lite mer ödmjuk. Ödmjuk är man nämligen inte om man på ett argumenterande sätt ifrågasätter tankesätt. Helt förvirrande för mig.

Och så detta med Marantata, en typ av församling som säger sig tänka fortsätta bryta mot skollagen och låta föräldrar hemundervisa sina barn strikt religiöst.

– Vi berättar vad evolutionsteorin handlar om, men vi har en bergfast tro på att det är Gud som har skapat människan och världen. Vi brukar säga att barnen blir hjärntvättade.  (från dagens DN)

Man undrar ju vari hjärntvätten ligger… för en naturvetare som mig bubblar ett hysteriskt skratt upp. För nåt år sen intervjuades kristna lärarstudenter om evolutionen. En tjej trodde att någon grävt ner ben och fossil för att kunna luras… Sunt.

Och detta med Biblen. En skrift som tolkas av personer på massor av olika sätt, av många enbart i sitt eget syfte. Jag är ingen expert men har för mig att det står att kvinnan ska tiga i församlingen eller Guds hus eller Kyrkan eller så, men det kan man tänka sig att tumma på och ha kvinnliga präster. Samkönade äktenskap inte. Det är liksom fullt av Godtycke. På så sätt är ju i alla fall Maranta konsekventa. Tror faktiskt många gånger det är icke-konsekvensen som stör mig.

Religion är verkligen opium för folket i vissa av formerna. Det är klart, om man litar på att något styrs av högre makter behöver man ju inte ta ansvar.