Jag brukar skämtsamt säga att Socialdemokraterna är som en stor fritidsgård, det finns alltid nåt att göra. Ibland där det mer meningsfullt än annars.
Idag kändes det ganska värdelöst att sätta en massa timmar på att åka fram och tillbaka till Söderhamn för att sitta ett mindre antal personer (de flesta kom inte) och liksom småprata lite. Alltså, hur effektivt är det?

Jag avskyr när saker går långsamt. Det finns en situation när jag kan hantera det, det är när jag hjälper en elev som int ehar förutsättningar att göra snabbare. Idag kom jag efter en kollega som gick skitlångsamt i en trängre passage. Jag blir liksom arg, men man kan ju inte säga nåt. Det vore pubertalt. Särskilt som passagen är två meter lång.