Det finns dagar som kan vara riktigt fula. Halvsmält snö med avgaser på, bara grått, fula människor och tjocka fula vinterkläder (jag är inte oskyldig). Allt är bara trist trist.
Eftersom Söderhamn var lika så gör det inget att åka därifrån.

Igår var jag och hälsade på Jessica och hennes pojkar. Väldigt charmiga killar det där. Intorkat slem på byxorna när jag åkte därifrån.

Igår gjorde mamma pizza och Linus kom också över. Tittade på Grabben i graven bredvid (fast jag orkade inte hela utan lade mig halv tolv och sov som en stock nästan tolv timmar) och åt glass. Mycket trevligt.

Det är en bra film. Första gången jag såg den rös jag av en mix av skratt och äckel, då den bondgården är snarlik så som det såg ut i Norrala när jag och mamma flyttade dit när jag var liten. Samma känsla av gammalt. Lika kyl och frys. Exakt likadana glasdörrar, absurt igår när TVn står bredvid dörrarna så det blir både i rutan och IRL.

Det som är bra är också skildringen av olika människortyper och hur svårt det kan vara för olika grupper att vidga sina vyer och se annat. Alla tycker ju att man själv lever på det sätt som är bäst. Jag som upplevt  båda världarna kan säga att det är skönare stämning på landet, men gränserna för vad man får och inte får är snävare. Fler på -landet-människor som bott där alltid har färre aspekter på saker och ting än många som bor på större ställen.

På landet orkar man med att gnälla mer och fundera över varför andra gör som de gör. I stan skiter man i det. I alla fall större städer. På landet är man mer genuint intresserad av vad andra gör.

För- och nackdelar. Men jag tycker det är skitjobbigt med inskränkta människor, det tycker jag. Som själva sitter på den enda sanningen.

Idag har Sara och jag varit hos mormor innan hon släppte mig vid tåget.  Snart ska ajg träffa Segio och äta sushi med honom.

Ikväll ska jag skriva ledare och plugga.