av Mats Strandberg har jag läst ut idag. Det är också i princip det enda jag har gjort idag… Vi sov hur länge som helst, gick en kortis på stan för att komplettera införkvällens kålpudding. Färdigställt en sida… tja, inte så mycket mer. Ganska skönt.

Hur som helst, boken handlar om 90-talet och ibland är väl det lite väl skrämmande obvious, men det var inte det mest intressanta utan det att varje kapitel har titeln gemensam med nån gammal eurodiscodänga. Och för varje nytt kapitel snurrade därför hela mitthuvud igång, och jag kunde ALLA!

Det såklart att Lina letar upp min skiva E-Type väljer sina bästa eurodiscohits eller vad det heter närhon är här, men att de sitter så i ryggraden på mig känns lite märkligt.

Men så är det, när man var ung för typ tio år sedan.