Idag när jag var på gymmet läste ja gnån av hälsotidningarna som alltid har olika käcka tips. Men jag borde verkligen försöka  följa tipset om det där att inte störa sig på sånt jag ändå inte kan förändra. Det hjälper ju inte ett skit att jag typ får hjärtklappning för att folk slänger tops i toan eller att jag hatar fula registreringsskyltar på barnvagnarna eller hur män ofta bär sina strumpor.

Det hjälper inte att tänka det, det hjälper inte att säga det och verkligen inte att skriva det här. Sådant som faktiskt inte är till skada, som strumporna och skyltjävlarna kan jag försöka lämna därhän, till förmån för sånt som är gemensamt, som tops i toaletten.

Kanske om jag bara får reta upp mig jämna datum? Då borde massor förbättras i min hjärna.

Såg ni lyxfällan förresten? Vilka snornungar. Hade svårt att tycka synd om föräldrarna som hade curlat sig till skulderna. Det är sällan jag tycker synd om lyxfällomänniskorna. Ofta har de hus, har ni tänk på det? Det är sällan det är en ensamstående mamma i en hyrslägenhet som lever under existensminimum inkomstmässigt. Riktig misär kanske inte är så bra TV. Typ som att  vi aldrig sett en dokusåpa om hemlösa. Bara en massa mongon som tror att alkoholen är lösningen och slår på varandra med järnrör. Eller att man är center of the world för att man är Idol. OBS! imorgon ska jag inte störa mig på oväsentliga saker. För jag har redan gjort det hundra ggr idag.