Jag förstår att folk stör sig på att jag har synpunkter på SSUs personal. Särskilt om man själv är personal. Särskilt eftersom jag har varit arbetsgivare. Nu är jag entledigad från mitt uppdrag och således inte längre arbetsgivare.
Viktigt att poängtera är att uppdraget liksom fanns på papper i och med att jag var FS-ledamot. I verkligheten betydde det inget alls. Vi talade ALDRIG i FS om hur personalen fungerade som rutin vilket borde ha varit ensjälvklarhet., och om vi hade synpunkter på hur personal agerat (vilket såklart förekommit) har inget hänt kring det. Man är taskig (obs taskig!!) om man alls tycker nåt och lyfter upp det. Det är illa. Den FS-ledamot som torde ha ansvaret för detta, förbundssekreteraren, har jag inte upplevt tagit synpunkter på allvar och inte heller återkopplat eventuella samtal med styrelsen.
Som jag upplever det har alltså styrelsen ett ansvar för personalen men inte en reell chans till inflytande, varken när det gäller frågor där man vill förbättre för personalen eller där man tycker att personalen borde förbättra sig. Jobbigt läge.

Exempelvis med hänvisning till storbråket (haha) jag och Ingiberg hade tidigare, kan man ju fundera över… det är så lätt att säga -Hey… akta personalen. Men när personalen då gör helt galna grejer. Som att hota med någon minister eller när några på expeditionen inte alls låter demokratin ha sin gång utan tar ställning för en särskild ordförande kandidat vilket leder till en orättvis situation, hur gör man då?

Hur gör man när det inte finns någon all som verkar kunna berätta för personal i organisationen hur man beter sig?

Jag har ju tidigare suttit i förbundsstyrelsen för en organisation som är nästan dubbelt så stor som SSU, dvs UNF. Där var situationen helt annorlunda. Jag kände hela personalen och de kände mig. Vi kunde ganska bra diskutera i frågor och ge varandra feedback och personalen var inte de som styrde verksamheten. Styrelsen var inkopplad från början, och inte i slutet av kampanjer tex. Vid ett tillfälle missade en anställd att han inte skulle lägga sig i en valsituation. Då reagerade personalansvarige och sa till så det var liksom inget problem. Väljer man att vara anställd i ideella organisationer måste man fatta att man INTE ska lägga sig i.

Det fattar inte delar av SSUs förbundspersonal. Det borde man prata om.

Faccklubben har tydligen påstått att min ursäkt tidigare var ironisk. Det var den inte. Ytterligare ett exempel på att i SSU är man inte van vid ärlighet.