Till
SSUs förbundsstyrelse

Norrala 30 juli 2007
Hej kamrater!

Ju närmare kongressen har kommit desto sämre har jag mått. Av den enkla anledningen att jag har så svårt att känna att det SSU är på förbundsnivå idag är något som jag kan jobba för.

Så har jag känt precis hela tiden i förbundsstyrelsen vilken knappast är någon nyhet. Min upplevelse är att jag som FS-ledamot inte har särskilt mkt att säga till om eller tas tillvara på det sätt som för mig vore självklart. Detta har lett till en för mig ond cirkel där jag inte heller själv känner att jag vill ge något, eftersom jag upplever att ingen faktiskt bryr sig. Det handlar främst om det organisatoriska. Jag tycker exempelvis att det som handlar om FS-möten, handlingar, kallelser, flytt av möten, sena ankomster (vilket kan bero på ändrade tider) och annat gör att det känns oseriöst. Det har inte precis triggat till något större engagemang hos mig. Det tar givetvis jag på mig själv. Samtidigt skrämmer det mig eftersom alla andra betalda eller obetalda uppgifter jag tidigare fått/tagit på mig har entusiasmerat och inspirerat mig, medan SSUs förbundsstyrelse enbart tagit energi. Många gånger har jag känt mig som ett frågetecken inför vad vi håller på med.

Flera av er verkar finna kanske inte nöje men åtminstone någon form av positivt att rodda med de intriger som SSU präglas av. Det gör inte jag. Jag tycker bara att det är löjligt. Den politik vi driver och borde driva mer hamnar i skymundan, och SSU handlar mer om att mörka interna konflikter utåt än att vara en politisk kraft att verkligen räkna med.

Jag ser behovet av SSU och SSUs politik, men inte min roll i det. Har kanske aldrig gjort annat än på hemmaplan. Organisationen är inte bygd på demokrati och kamratskap och tål ingen som helst kritik. Beslut tas inte öppet utan i hemliga rum. Inget av detta är något jag känner att jag kan ställa upp på. Jag tycker det är läskigt att organisationen saknar den självkritik som borde finnas. Eller tystas den ned innan den hinner nå mig?

Självklart har jag funderat massor fram och tillbaka sista månaden. Just bara för att det är en månad kvar är det väl bara att bita ihop, det gör jag ju alltid annars. Men bara därför tänker jag inte göra det. Inte ens sista två veckorna. Jag är snart 30. Alldeles för gammal för att ge tid och energi till något där jag gör varken till eller från. Kanske till och med mest från, på grund av den negativa inställning jag har fått under de här snart två åren. Jag är inte på något sätt bitter, det ska man vara äldre än 30 när man är. Men jag känner en ohyggligt stark olust.

Jag förstår inte SSU och den mentalitet man förväntas ha. Klappa varandra om ryggen och tysta ner uppenbara problem. Det allra sjukaste under den här tiden var tiden efter Annas krogbråk. Vi berörde knappast det under påföljande FS-möten. Strategier för olika scenarion diskuterades inte. För mig är det ett typexempel på en osund och mycket oplanerad organisation. Förbundsstyrelsen är alltså inte det organ där svåra situationer diskuteras och beslutas om, utan detta sker på helt andra ställen. Tvärtom mörkas det ner. Givetvis är detta min upplevelse och man kan säkert tycka annorlunda, men det är vad som räknas för mig.

Med bakgrund av detta vill jag med omedelbar verkan lämna mitt medlemskap i SSU och alla uppdrag i organisationen.

Jag kommer med glädje och kärlek (faktiskt) att lägga all kraft på de politiska uppdrag jag har i Socialdemokraterna i Gävle. Det är uppdrag där jag kommer till min rätt.

Jag ber också om ursäkt för de problem det kan ställa till inför kongressen nästa vecka.