Det är så förbannat skönt att vara här.
Kor och åkrar och syskon och lugn och ro.
Inte en massa jävla trams om saker.

Fy fasen vad skönt det ska bli att lämna ssu om två veckor. Eller lite mindre.
Det är äkta frihet tror jag, att inte behöva passa in möten som ständigt ändrar tid och läggs på tider när folk inte kan komma. Att inte behöva lista ut vad folk egentligen menar eller varför de gör tvärt emot vad man kunde förvänta sig (lite fördomsfullt kanske). Och att leva med att så många tror att jag menar något annat än det jag säger, att de tror jag talar kodat precis som de själva gör. Att förväntas tillhöra grupperingar jag inte känner samhörighet med. Politik kan vara så skitigt. Det ska bli skönt att inte vara en del av det, det har uppenbarligen svärtat min själ på ett sätt jag inte tycker om. Nu ska jag renas igen! Se ljuset. Slippa höra att SSU är den bästa organisationen och inte kunna ifrågasätta det eftersom ingen är beredd att lyssna, att det tas som ett faktum trots att det finns så många uppenbara problem. Som ingen någonsin vill tala om. Annat än i möjlighet förtäckta ordalag.

Mindre än två veckor.