Förutom att tanter inte är bäst i världen på att åka tåg, kan de också tjata väldigt mycket. Idag speedshoppade jag på Lindex eftersom de precis skulle stänga och jag kom på sent att jag ville konsumera. Hur som helst blev en kvinna i pensionsåldern helt oförstående inför det faktum att de byxor hon hänge undan igår inte längre var undanhängda. Hon kunde bara inte förstå det och uppredpade gång på gång hur det hade gått till dagen innan. Jag sade till min kassörska att det var en nötig en. Hon svarade mig att jag bara skulle veta vilka folk det finns.
Men det vill jag ju inte, jag vill inte ha ett helhetsperspektiv på jobbiga människor.

Jag har ägnat lite tid åt att läsa folks dagböcker på Lunarstorm eftersom jag måste shejpa upp mitt diskussbossansvar där innte och ändå inte vill göra något särskilt vettigt ikväll.
Så många människor med så mycket ångest. Varifrån kommer den. och elever som mår dåligt. Det är ju sådana i den genren som återfinns där.

Förmodligen är det väl så att vissa av oss är utrustade att ta saker med en klackspark, skratta åt missstagen, bitaihop och komma igen. Nåt med kemin i hjärnan. Och för andra är det inte så. Men det är så svårt att förstå, hur man inte bara vill göra det bästa av situationen och bara gilla sig själv lite. Svacka lagom mycket när det är befogat, det är ju bara sunt att tröstäta en kväll eller så. Men sen då?