Mina erfarenheter av Värmland var innan den här helgen begränsade.
Efter besöket på Charlottendagar och efter att ha sett den norska gränshandlen känner jag att jag har sett hjärtat.
Jag har lärt mig: man blir tillfrågad om vilken valuta man vill betala med, när någon fyller åt hängs skyltar om detta upp på stan och på de glada dagarna får man ruskigt dålig service i butikerna.
Jag vill inte veta hur det är på vanliga dagar.

Jag har sett Eda Skans och här är Markus på en kanon.

Han är väldigt snygg Markus.
Det sämsta med Markus är att plötsligt ringer mina vänner till honom istället för till mig.
Plötsligt vill Blues hellre leka med Markus.
Plötsligt anförtror sig mina syskon åt honom.
Jag får helt enkelt vänja mig med att Markus alltid kommer etta.
Men han har i alla fall sett till att jag sett Värmlands innersta väsen.