Vid 18.30-tiden ikväll var det klart. Anna lade själv fram förslaget att hon tar en timeout tills beslut om resning eller inte resning kommer, vilket kan ta ett par månader. Får hon inte resning avgår hon, då den nu fastlagda påföljden ligger kvar. Får hon resning tar vi en ny diskussion. Så enkelt är det.

Jag är glad att vi var ett enigt möte som tog ett beslut att jobba på det här sättet framöver där Mattias tar en större roll och där FS är mer behjälpliga i det externa arbetet än tidigare, vilket ska gå bra eftersom vi alla är kompetenta människor.

Jag är väldigt nöjd med det här beslutet och glad för Annas skull, med hänvisning till inlägg nedan där Lena Melin kommenterat en liknande situation.

Att ha en förbundsordförande i den här situationen hade varit en belastning för vilken organisation som helst. Det förstår alla som någonsin varit engagerade.

Därför kan jag på sätt och vis känna empati med de moderater som skött sig klanderfritt men liksom hamnar i skuggan när partikamrater gör dåligheter.

Jag är också SSU. Jag har inte varit berusad in public, jag har inte osv… Det är tråkigt när en persons rubriker, oavsett den sanninsghalt som det ligger i dom, får påverka folks bild så till den milda grad det har gjort i SSU den sista tiden. Allt från Ardalans pengafusk, till den tidigare SSU-ordföranden i Gävles svindleri av pengar till Skeppströms löjliga Bodströmhot. Och så den här Anna affären givetvis.

Och det är tråkigt när organisationen i alla lägen ska humhuma. Inget ska få komma ut, människor som är av annan åsikt ska helst inte kommentera i media. Som om vi hade något att dölja.

Jag har inget att dölja! Jag skrev tidigare under året ett inlägg på den här bloggen om hur jag ser på SSU som jag ombads plocka bort. Någon timme efter publicering. Telefonsamtal från Ringvägen 100. Av en persom som inte ens läst texten. trots det klassades den som olämplig.

Jag är med i SSU och kämpar för det jag tror på, nämligen rättvisa. Och jag vill bara vara med så länge det här är en organisation som jag står för. Jag har därför inte hymlat med att om Anna inte hade tagit ett beslut som liknar det hon nu så klokt har tagit hade jag själv valt att lämna min plats i förbundsstyrelsen.

Nu tar vi nya tag!