I nästan tre dygn har jag gjort ingenting.

Legat ner massor, inte orkat se nåt program på tv, sovit, pratat i telefon för sympati, pratat med råttorna med bett om ursäkt för att jag inte orkar låta dom komma ut, läst en bok (den hungriga prinsessan som man fick med Hennes, mycket mycket bra)… man gör ju liksom inget mer.

Jag tackar vetenskapen för penicillinet. Det har räddat fler människoliv än vilken gudstro som helst.

Jag har gått ner tre kilo och ät alltså helt orkeslös och för att kunnata mig iväg och köpa det enda jag vill äta-sushi-måste jag ändå stoppa i mig nåt annat.

Det löser sig.