Jag tycker det är så drygt och jobbigt med mammor som identifierar sig främst som mammor.
Inte som en person som tycker saker eller som gör nåt intressant, utan som nån som fött barn.
Att göra barn är inte så himla svårt, faktiskt ganska enkelt, så det är inte nåt helt fantastiskt man gjort.
Klämt ut en unge har massor gjort. Och det är inget unikt att torka skit eller inte vet jag.

Observera:
-Jag tycker om barn
-Jag är inte sur för att jag inte har några barn

men när någon förlorar sig själv för barnen, då är det inte roligt. Lyckligvis gäller inte detta någon i min omedelbara närhet just nu.

Och nej, om jag någonsin väljer att få barn på något sätt, så kommer jag vägra vara hemma mer än halva tiden och jag kommer inte att ge upp allt för mitt barn, även om det kommer att vara viktigast i världen. Kul att vara en unge som mamma gav upp allt för… nä. För det är ju oftast mammorna som gör det.

Ta greppet, ut och jobba så ni slipper få asmkt sämre pension än era män och hamna på efterkälken på jobbet.

Dessutom är det förbannat många, alldeles för många, som är kassa föräldrar vars barn får må skit. Främst pappor. Och det är ju korkat av mammorna att skaffa barn med dessa pappor.

 Ett av världens sötaste barn.