Idag fick jag ett jättesnyggt kort från Anna på posten. Jag fånflinade bara jag såg kuvertet. I fanns det snygga grå kortet. Jag satte det på kylen. Där jag har ett fantastiskt kort på mig som Elin tog på kongressen -99 och som i år återkom som grattiskort. Och ett annat på mig och Anna. Och lite urklipp och lite som inte syns.

Jag gillar saker. Jag gillar sådant som visar vem folk är. Jag tror jag ogillade mitt tidigare hem där allt skulle se ut som en IKEA-katalog. Snyggt en stund men trist i längden. Kanske blir så om man inte har så mycket man vill låta lysa igenom?!  Eller vågar. Jag har alltid vågat men fogade mig väl.

Ikväll är det sista gången på dansen.