För det var bara ljug . Alltihop. Han var ju inte den. Den som jag trodde. Kanske i början. Kanske i mitten. Men inte alls på slutet. Inte alls. Han slutade sporta, låg bara hemma i de förbannade joggingbyxorna och käkade Japp. Levde för sitt jävla skitjobb. Och så ligga med andra. Han kanske försvann för länge sedan. Min kärlek. Min stora underbara fina kärlek. Men jag såg inte när han gick. Han vinkade liksom inte hejdå. Så jag fick en ärlig chans att fundera över saken. Han bara stack.
Allt är bra nu!
Men när de fantastiskt formulerade orden kommer kan man inte väja för dom!
Men när de fantastiskt formulerade orden kommer kan man inte väja för dom!