Här är en av mina gerbiler. Söt? Ja! Den och en till bor hos mig nu.

Idag har så mycket tid gått åt till att tänka. Och jag önskar att jag var sådär härligt utlämnande så att jag skrev här vad jag tänkt så att alla kan se hur djup och insiktsfull jag är. Men jag förstår ju också att jag inte är så mycket unikare än någon annan så alla väl någon gång har tänkt detsamma. Men jag hoppas inte! För det är ju jobbigt! Jobbigt är dåligt. Eller så är det ju just det det inte är. Att jag måste lära mig att jobbigt inte enkom är dåligt, att det kommer mycket bra ur det. Men inte hela tiden kommer det bra. Idag kommer det dåligt. Och jag är så kass på att hantera det. Eller så gör jag helt rätt när jag utsätter olika kompisar för mina undringar och funderingar. Jag vet inte hur jag ska göra. Eller tänka. Fortfarande.

Men det man kan vara säker på är att det alltid blir bättre. Och så väldigt många saker som jag har/känner/vet är så bra och jag har så mycket att vara glad och tacksam över. Men jag kan väl vara det samtidigt som jag känner mig liten och värdelös?! Mm. Som Sergio skulle ha sagt.

Det handlar om att våga. Inte fega. Våga. Våga!