Tack alla arbetare som har stridit i generationer för mig. Stridig emot orättvisor och förtryck. Stridigt för allas möjlighet till utbildning. Stridit för att vem som helst i dag har ekonomiska möjligheter att bli precis vad den vill.

Hos många äldre finns tyvärr ett genuint motstånd mot studier. Att den som pluggat skulle sig lite som förmer och därför ska dömas redan på förhand. Många kommentarer fälls kring hur ”teoretiker” inget förstår om verkligheten. Sagt av någon som inte har en egentlig susning om hur en högskoleutbildning går till. 

I mitt parti möter jag alltför ofta detta. Så fort vi på förekommen anledning, som till exempel vid alla varsel, talar om vikten av utbildning och omställning och möjligheten att skapa sig en ny framtid, lyfter någon lite till åren kommen aspekten att alla inte ska behöva plugga. Som om det vore ett straff mer än en möjlighet. Som om det enda som räknas och är fint i arbetarepartiet är jobb med nävarna. 

Bland de äldre är inte så många välutbildade. Kanske var det så förr i tiden att de som hade skaffat en utbildning, förmodligen ofta barn till dåtidens högutbildade, var lite stora på sig. Men i dag har en mycket stor majoritet av yngre människor minst gymnasieutbildning. Ingen är märkvärdig för det. 

Vi måste våga se den utveckling som inte kommer att hejdas. De som klarar sig bäst i arbetslivet är de som har utbildning. Inga tvivel om det. Ju högre utbildning desto bättre går det. Jag är inte intresserad av att någon pekar ut en välutbildad, arbetslös person för jag pratar om statistik och den talar sitt tydliga språk.  

Det finns inget egenvärde i att köra hälarna i marken och hävda att utbildning är överflödigt. Den som gör det skapar en klyfta mellan de egna barnen och de utbildades barn. Undersökningar visar bland annat att barn från akademikerhem vid tre års ålder har tre gånger så stort ordförråd från barn från arbetarklasshem. Kunskap är makt. Makten över sitt eget liv är alla förunnat och krasst nog är det så att ju fler ord du kan desto bättre kommer det att gå. Man kan tycka att det är förjävligt, men det är ett faktum.  

Min egen mormor recenserar mina ledare utan pardon. Använder jag för fina ord är det dålig. Är det lite skoj och med knorr är det bra, när jag skriver ”så folk fatter”. Sist blev jag putt och svarade något i stil med att jag inte enbart skriver för dem med sexårig grundskola.  

Jag har gått i skolan tre gånger så länge som min mormor. Ska jag skämmas för att hon och de andra i hennes generation tillsammans har byggt upp för mig är något jag har utnyttjat? Ska jag skämmas för att jag trotsat oddsen och trots outbildade föräldrar skaffat en genuin utbildning och lever gott av den? Ska jag behöva känna i mitt eget parti att jag inte är tillräckligt fin för att jag inte tillhör ett LO-fack (man får ju inte precis välja)? 

Aldrig. Den som ska skämmas är den som tagit del av frukten som andra slagits förr så länge och sedan blivit Moderat. Jag fortsätter kampen mot orättvisorna och utnyttjar de ord ni har arbetat för att jag ska få lära mig. 

Publicerad i dag.