Okej, man kanske inte säger så när man är bjuden hem till sig själv, och inte var det dignande bord som var kvällens grej. Men sällskapet, sällskapet …

Roligt!

När man själv inte dricker kaffe eftersom det smakar bränt skit är det intressant att se hur darriga folk faktiskt blir när det börjar närma sig kafferast. Eller kanske mest när det drar över. För mig som är oberoende gäller det att kunna ha möte minst 10 timmar i sträck. Ingen kaffepaus.

På en del möten jag är på spelar kaffet en huvudroll. Nästan that is. Det är lite pinsamt.

Kaffe är tråkigt och folk köper inte ens rättvisemärkt ekokaffe, så i andra änden får någon lida för det.

Vi ska äta mat och efterrätt (på 45 min slängt ihop kladdkaka, sallad, lasagne och det viktigaste, nödtorftigt gjort rent handfatet) och prata om viktigheter.

Så som politik och tjejer.