Jag får olika frågor om detta med lägenheten. Just nu är läget lite Don´t mention the war. Eller hur det stavas.
Men imorgon kan det vara en ljusning på gång, återkommer så fort jag vet.

Grejen är alltså att Markus tycker sig vara så kär i mig att det är mycket viktigt att vi bor ihop. Jag är lika kär men tycker inte det är lika viktigt. Men jag kan förstå grejen så därför är nu projektet att flytta ihop och bonusen, att sova ihop ofta och inte alltid behöva diska och dammsuga ser jag som okej konsekvenser.

Han har fått ett lämpligt jobb i Gävle och det ska nog bli så bra så. Det jag hoppas på nu är en söt, liten lägenhet på Brynäs med nära till min buss till jobbet. Då är det flytt efter nyår.

Så här ser det ut när jag sitter och bedömer elevarbeten som energikällor bland annat. Det gör jag ganska bra måste jag säga. Fast det är tråkigt, men några är väldigt, väldigt duktiga. Det är också lite annat och snart ska allt vägas samman till betygen. 90 procent av alla betyg är lätta att sätta. De sista tio ger en ångest.

Innan dess hade vi möte med styrelsen för arbetarekommunen och vi fick bland annat en berättelse från de som besökte det amerikanska valet. Efter det diskuterade vi metoder ganska mycket. En stor skillnad som jag känne rär att i USA verkar man vilja berätta vem man ska rösta på, drämmer upp ett plakat i trädgården. I nästa val ska jag ha en affisch på Carina Blanck på min balkong. I Sverige är man så snorigt bortskämda många gånger och låtsas som att politik inte angår en, fastän politik är allt. Inget händer av sig själv, de tär alltid någon som har bestämt. Jag tycker det är läskigt tråkigt att prata med någon som säger att man inte bryr sig om politik. Då bryr man sig inte om hur själva livet ter sig.