Talade lite med mormor nyss. Sa att jag tvättade, men att det väl inte är sån big deal.
Då berättade hon hur jobbigt det var när hon var som yngst, typ 18 med två småbarn och först fick hämta ved, sedan elda och sen gnugga och skölja och krama och hänga.
Jag tror inte det var bättre förr.
Tack vetenskapen för alla framgångar.

Nu har jag återkommit till stan.
Åkte med Stefan och Krister och så åt vi lite på stan här innan de åkte hem.
Nu ska jag sortera tvätt och sen tvätta skiten.

Om nån timme ska jag på ett slags seminarium som Moderaterna ordnar om ersättningsdroger.
Stefan, Sergio och Krister är på väg i bilen nu och jag ska möta upp dom i Stockholm. Blir bra.

Igår var det kommunstyrelse på em (efter en jämställdhetslunch) och sen åt jag lite på stan innan jag var på första steget till rekryterings(rektors)utbildningen. Det var helt okej. Först i början ringde en persons mobil, hon skämdes och stängde av direkt och sade att hon har ensamma barn hemma. Då förstår jag inte alls, då borde hon väl ha svarat.

Efter det fepplade alla på sina mobiler för att kolla att ljudet var avstängt. Men en liten stund senare ringer det på någon annans mobil. Varför är det så svårt för folk att lära sig? Det är ju inte ens svårt.