I kväll är det året med kungafamiljen. Det är mitt favoritprogram. Det är vansinnigt och det är på riktigt!

Anna! Hur skulle jag ha kunnat hitta ett bättre sätt att börja nya året annat än att gå upp kl nollsjunollnoll för att tvätta?

Hur glad är jag inte för att jag kan sitta hemma hos mamma, lagom juldäst utan att höra en endaste granat explodera? Hur glad är jag inte för att det är varmt, min familj skrattar i bakgrunden och jag överhuvudtaget behärskar bokstäverna? Tjej och allt som jag är. På många håll i världen skulle jag behandlas som en utbytbar produkt. Även i vårt eget land är kvinnor inlåsta i lägenheter, tvingade till sexhandel som någon annan tjänar pengarna på. Företrädelsevis en så kallad man.

Jag har långt mycket mer att vara glad för än vad jag har problem. Pinsamma problem som en bonusbilring, en förstående flytt där jag måste bära saker någon timme och en uppsats jag måste skriva. Det känns lindrigt mot den skit runt om i världen som andra tvingas utstå.Ibland skäms jag om jag klagar. Under julen känns det extra mycket så.

Julen är en tid för mig då jag träder tillbaka, där mejl och mobil inte längre spelar huvudroller i kontakten med omvärlden. Jag sitter mest i ett soffhörn, sträcker mig lojt efter knäcken och försöker lära mig vilket smeknamn på folket i hembyn som hör till vem, det kan ha dykt upp några sedan sist. Vi byter snuskigt många julklappar, så många att min syster i år blev lika överraskad av de paket hon gav bort som av dem hon fick. Inte ett enda intetsägande möte på över en vecka. Det gör till och med mig snudd på religiös och det kan ju vara lämplig i dessa tider. Hela året längtar jag efter den här veckan när jag kan låta chokladdimman ta mig och intet behöver presteras.

Just tacksamheten över att inget saknas mig gör bilden av världen som orättvis extra tydlig. När det inte finns en endaste människa på orden jag skulle vilja byta plats med. Människor som inte vet var deras barn finns, barn som är sjuka i AIDS, ungdomar som drömmer om att få gå i skolan. Detta vansinne att några ska ha så mycket och andra nästan inget.

Då julen följs av ett nytt år där tanken förflyttas framåt stärks kontrasterna. Jag mår illa av att läsa om folks funderingar kring nyårslöften om att inte äta choklad, inte dricka en latte dagligen och börja träna. Var är de stora tankarna, var är visionerna för världen och funderingarna på vilken del varje priviligerad person kan ha i förbättringsarbetet?

Ska pengarna för den sparade latten gå till att köpa en get till kvinnan vars liv skulle kunna ta en ny vändning? Ska den insparade chokladen betala vaccineringar mot malaria? Förmodligen handlar det inte om det, utan om att få snyggare hy och samtidigt spara ihop till någon charter som i sin tur saboterar miljön.

Jag blir stundtals så ledsen på mina medmänniskor när tanken inte sträcker sig längre än till dem själva och de sina. Världen är stor, men inte större än att alla människor ryms på Öland. Alla människor firar inte jul, men jag unnar var och en den sköna julron i kroppen.. I flyktinglägren där spädbarnet just dött blir det inte mycket sämre. Vi är många i Sverige som inte skulle kunna ha det bättre. Under nästa år är det vår förbannade medmänniskoplikt att verka för att fler får det bättre.

Ledare i Kuriren 30/12 2008.

Mejl igår:

Hej Elin!
Tack för din ledare "Julen borde få oss att tänka lite större" i Söderhamns-Kuriren 30/12 2008!
Jag läser alltid dina texter med stort intesse, på grund av alltid lika angelägna budskap. De ger mig tankeställare, som ibland blir en smäll i magen eller om det är i hjärnan eller i hjärtat eller någon annanstans – strunt samma. 🙂 Dina reflektioner berör. Du har också en förmåga att hitta rätt nyans av ord och formuleringar, vilket skapar en välskriven helhet som är en njutning att få ta del av. Stort tack!
Med vänlig hälsning och önskan om ett givande nytt år 2009
xxx

Vad kan vara ett bättre sätt att slappna av från allt praktiskt än att gå och de uppföljaren till "Vi hade i alla fall tur med vädret". Den första är ju en älskling som rullat i videon hemma många gånger. Fast på bandet är slutet överspelat av Bodyguard. För övrigt har jag kört han som spelar pappan i karusell på Gröna Lund när det begav sig. Som kuriosa.

Jag har inte förväntingar alls, och det är hela poängen. Jag ska bara sitta där och NJUTA av popcorn och inte lägga en tanke på vilka glasburkar i kylen som är värda att spara. Dessutom är uppsatsen inskickad… Hurra hurra!

Jag vet inte hur gamla Roxette stavade sin låt, men anyway.
Det här med raketer och skit.

Jag tycker att inte privatpersoner ska få hålla på med sådant alls.  Bara yrkesmän med licens. Bara!

Det kommer att bli över 20 kartonger. Stora kartonger. Kläder får vara i säckar. Och ja, jag har slängt saker. Till exempel har jag sparat alla nummer av Accent sedan den kom ut i litet format. Alla. Nu åker dom. Tre årgångar av SOLO från början av 2000-talet. Bye bye. Komplett samling av Damernas Värld 2006 detsamma. Klenoder liksom.

Jag är väldigt mycket mina saker. Man kan nog inte leva så. Har väldigt svårt att skiljas från saker, det vill säga lägga dom i högen som jag hoppas Röda Korset ska hämta. Särskilt när det är sådant jag fått i present av andra. Och det är ju ganska många saker när man tänker på det. Väldigt många. Men jag förstår att man inte kan ha hyr mycket saker som helst. Sista fattade beslutet av mig är att jag inte ska ta med alla blomkurkor som det just nu inte finns någon blomma i. Det verkar inte normalt att behålla dom.

Men det är ångestframkallande.

Och grädden på moset, uppsatsen. Satt med den en timme igår kväll. Nu ska jag skriva ut senaste varianten och kontrollera skit som rubriker, sidnummer och innehållsförteckning. Det är härliga grejer en nyårsafton det.

Att flytta är mycket tröttsamt. Ur flera perspektiv.
Främst för att jag tydligen har mest saker i hela universum.

Vilket helvete.

"Jag minns att jag hade ont i magen mest hela tiden och att jag på jullovets första dag bara ville sova och sova, så att det skulle vara över när jag vaknade igen". Orden är författaren Hillevi Wahls, när hon talar med tidningen Accent om hur julfirandet kan kännas i en familj med alkoholmissbruk. En annan kille som föredragit att vara anonym berättar på samma tema "Så jag lämnades ensam eller med min pappa, som tog hem sina polare. De brukade gapa och skrika och spela hög musik. Då låste jag in mig på toaletten".

Julen är den högtid då vi förväntas prestera maximalt i lycka och lugn och ro. Det är inga problem när förutsättningar som lugn, god mat och trevlig samvaro finns. I september i år rapporterade Statens Folkhälsoinstitut att cirka 20 procent av våra barn växer upp i en familj där den ena eller båda föräldrarna dricker för mycket alkohol. Det betyder i praktiken 4-5 barn i varje skolklass. Där saknas många gånger förutsättningarna för en fröjdefull jul.

Det är mycket höga siffror och borde ge varje vuxen en klump i magen. Som lärare ser man innan lov när avslutningen ska vara en glad tillställning att blicken hos några är långt borta. Där väntar en längre period utan den stabilitet, trygghet och kanske den mat som skolan erbjuder. Hemma finns ingen vuxen att luta sig emot. Tvärtom lutar sig de vuxna mot barnen och de får ansvaret för att ta hand om småsyskon och praktiskt hemarbete.

Det som kallas riskfyllt alkoholmissbruk är individuellt och därför svårt att ange exakta gränser. Enligt Folkhälsoinstitutet är allt berusningsdrickande det vill säga för män mer än motsvarande 6 dl vin eller för kvinnor 3,2 dl vin eller mer vid samma tillfälle en medicinsk risk. För mig är det allvarligt att människor väljer ett skadligt drickande, men inte lika allvarligt som hur närvarande barn, andras och egnas, upplever det när vuxna är fulla.

Barnläkaren Jörn Delvert uttalade sig mycket elegant apropå vuxna, barn och alkohol genom att i en artikel i Söderhamnskuriren ställa sig frågan om hur mycket alkohol man vill att barnets barnvakter ska dricka. Svaret måste bli ett sunt ingenting från vilken förälder som helst. Därför är det märkligt att barnets båda föräldrar stundtals inte har några som helst problem med att själva dricka sig berusade och ha ansvar för både små och flera barn, trots vetskapen om att vad som helst kan hända med barn, när som helst.

I veckan kom också en rapport från TT om att barnfylleriet accelererat.  Under föregående år vårdades 507 barn mellan 0-14 år för alkoholintag på sjukhus. Om föräldrarnas drycksvanor är omfångsrika sätter det en standard för barnen. Lulliga föräldrar har svårt med tillsynen av barnen och spriten som finns hemma. Föräldrar som dricker mycket på helgerna har annat att göra än att sätta gränser för sina egna barn. Problemen fortplantas.

Jag är bergis på att kön inne på Systembolaget kommer att ringla som lång dagarna före jul. Tomten kommer i många hem att lukta aningen skapt. Den som tar emot paketet kommer inte att uppskattar detta.

Har lite lite småångest över detta med flytten. Eller mycket. Faktiskt. Tyvärr. Det är egentligen inte alls mycket som ska bäras. Faktiskt. Egentligen.
Men ändå. Jag ska också vara hård mot mig själv när det gäller att gallra ur saker till andra ändamål.
Idag ska jag och Björn lämna gammal elektronik samt köpa flyttkartonger.

För nu är jag ju hemma i Gävle igen. Gick smidigt eftersom jag fick åka bil med syrran och Stefan. Bra med alla saker man fått… en jordglob är ingen miniklapp.

Syskon är bra till mycket.

Min käre Markus ska nu få chansen att med egna ord rapportera från sin julvecka i Norrala:

Nu ska man egentligen börja med något klämkäckt citat…Men jag vet inte vilket jag ska använda mig av.
Låt mig beskriva julen med tre händelser.

Julafton: Hela släkten samlas hos mormor, jättetrevligt. Det var en incident som var speciell, nämligen att man applåderar när man får en julklapp. Kul. Men fick bara en vid det tillfället. Så applåderna var lätt räknade. (fick fina grejor sen, så man ska inte klaga).

Glassbilen: När man hör glassbilen då utspelar sig en pjäs av Lars Norén hos familjen Engman.
– Glassbilen kommer!
– JA JA JA JA (Alla skriker och gapar)
– Du får gå ut!  (alla till Bertil)
– NÄ! (Bertil svarar)
– Du får gå ut! (Alla igen till Bertil)
– Jag får alltid gå ut ju!!!  (svarar Bertil)
Mamman går ut, på vägen ut hörs ett intermezo – Köp dubbelnogat, Köp Vaniljglass etc
Mamman köper ett familjpaket med blandade grejer.

Orden: Man böjer orden på något konstigt vis här. Man lägger till :er på allt. Lovar blir lover, passar blr passer osv…
Ganska enkelt när man väl förstår det.

Men en mycket trevlig jul har det varit i alla fall