Ganska ofta får jag frågan om jag har träffat Mona någon gång. Ja! Hon är ju på våra gruppmöten och sånt!

Det roligaste med den här bilden var att jag så klart tänkt ta den själv, för såna kompisbilder är de flesta ungdomar rätt bra på att ta. Självklart kom en ”äldre herre” och ville hjälpa till. Nja, sa jag det går bra. han insisterade. Gjorde två försök. Mona sa att hon inte trodde det blev nåt. Det blev det visst, sade han och lämnade mobilen till mig och gick. Mona och jag kollade och så klart hade han inte fått till nåt, så jag gjorde som tänkt från början. Och då blev det ju bra. Alltså, i partigruppen ses vi. Mona också.

Nu ska jag träna och smälta pizzan som jag åt ihop med EvaEmma. Hon är så trevlig hon!

Två månader har gått sedan årssiftet och ännu har jag inte köpt någon produkt för kroppen som i något led testats på djur. HÄR är listan om du vill kolla och göra djurvänliga val.

Mina bästa är som bekant Urban Decay, Mary Kay, Too Faced och Body Shop.

Inga försök på till exempel söta kaniner. Den här kaninungen är too much!

I min att läsa-hög ligger ”Ingen tar skit i de lättkränktas land” av David Eberhard. Kanske är den skriven efter att ha läst undegär den insändare som var i Arbetarbladet i dag. Tyvärr kan jag inte länka eller återge korrekt eftersom Arbetarbladet inte alltid lägger upp insändare (direkt) och mitt minne inte är fotografiskt.

En kvinna har efter att ha hört Anna Johansson som ledde S Kriskommission säga dagis (i ett för övrigt professionellt språk som hon påpekade) krisat. En term som för övrigt Arbetarbladet använder när de rapporterar från FÖRSKOLAN. Som det ju heter.

Är det inte lite så här, alla vet att det inte heter dagis utan förskola? Samtidigt säger många dagis. Helt utan att mena något sämre än vad det är med välutbildade pedagoger och läroplaner med mål? Jo, självklart är det så.

Trots det hävdar insändarskribenten att det är KRÄNKANDE för både pedagoger och barn.

Typexempel på missriktad energi.

Morgontåg i soluppgång. Verkligen fina grejer. Sol på snö.

… läsa Berggrens bok om Palme. En utmärkt dag för det.

Äntligen är den läst. Franchells skildring av sin vänskap med Anna Lindh, händelserna runt det tragiska mordet och inifrån Socialdemokraterna. Mycket spännande och spontant tänkte jag så här, om man är en aningslös man och läser boken är det möjligt att man missar alla, alla antydningar om hur gubbigt partiet är. Jag tolkar Franchells bok som en bekräftelse på de egna upplevelserna och det är alltid skönt. Lättläst och lite av ett måste för alla med politiskt intresse. Helst andra med, för att de ska fatta hur hårt yrkespolitiker arbetar. Inga 9-5 jobb precis. Finns på bokrean.

En god mix kan man säga.

Expressenbloggaren Jessica Isaksson tipsar.

1. Nischa dig! Fail! Jag skriver om blandat.
2. Namnge enkelt! Fail. Jag har inget namn på bloggen.
3. Var noggrann! Fail.  Hm … jag önskar jag vore. Men jag kan i alla fall skilja på var och vart.
4. Ladda med bilder! Fail. Orkar inte alltid. Passar inte alltid.
5. Skriv kort! Jag skriver väl ganska kort. Fast om viktigt är det svårt.
6. Uppdatera regelbundet! Det är jag i alla fall bra på.

Jag är ganska körd. Jag får fortsätta att  vara en okändis. Och fortsätta trivas med det. Och tycka det är liiite olyckligt med alla tjejer som tror att man måste blogga sina kläder för att vara någon. Något är ruttet, hör det!

Tre av de kloka killarna som diskuterade utvecklinge av partiet i kväll.

Fixa saker hemma. Hänga med UNF Gävle och avge revisionsberättelse. Träffa massa unga sossar och fika och snacka partiorganisation. Precis skrivit lite på ett dokument och nu tänkte jag daska ihop datorn på ett tag eftersom Zahra och Reza ska komma förbi.