Författararkiv: Elin

Thuring briljerar igen

Jag måste lära mig någon gång. Att inte läsa det som skrivs av någon av makarna Thuring från Sverigedemokraterna i Söderhamn.

I kväll var logiken totalt bristande igen. Vi pratar alltså om mannen som bad mig ställa riktiga frågor, inte om värderingar och sånt.

En kille uppmanar i en grupp på Facebook att delta i den antirasistika manifestationen som hålls i Bollnäs i morgon. Då känner Kenneth att han vill dela ett brev skrivet av pappan till en tjej som anmält en våldtäkt tidigare. Efter brevet skrevs för ett tag sedan har tjejerna som ordnar manifestationen pratat med pappan och allt där är utrett.

Brevet innehåller bland annat frasen ”  Detta är bedrövligt att ni går ut öppet med att det är helt okej att våldta och misshandla kvinnor. Att ni får tillstånd dessutom går över mitt förstånd.” Kenneth skriver dock att han int ehar någon som helst tanke med att han publicerar den här texten och lägger inga värderingar i den.

Jag skriver alltså en kommentar som enbart handlar om mitt förhållningssätt, och utifrån det undrar Kenneth om jag är läskunnig. Eftersom Kenneth tidigare bevisat att han har svårt för sådant som är mer diffust måste jag så klart ta honom på orden. han verkar alltså tro att jag inte kan läsa. I förlängningen tro att jag har en assistent som sköter mitt facebookande. Så jag får helt enkelt fråga.

Och då dyker den upp igen. Socialdemokraterna har tydligen en makthandbok. Något som Kenneth och hans fru noga verkar ha noterat eftersom hon nämnde den tidigare när jag försökte få henne att svara på frågor. Sådana oriktiga frågor om värderingar. Då hon hänvisade till en info-adress på Sverigedemokraterna centralt för argumentet tröt fortare än jag kunnat föreställa mig.

Det första icke-läskunniga handlade på något sätt om att jag inte fick uttrycka min åsikt. Oklart hur. Och självklart svarar han inte på min fråga, hur jag skulle ha vridit debatten genom mitt lilla enkla inspel om hur jag skulle ha agerat kring ett sådant där mejl. var förmodligen inte heller någon riktig fråga.

Det andra icke-läskunniga låtsas vara en upprepning på något helt annat, som om jag tidigare skulle ha tjatat om någon koppling till motståndsrörelsen. Något jag aldrig ens trott att han har och sannerligen inte påstått, utan bara instämt i en frågeställning som handlade om hur han kan engagera sig mot en demonstration som är antirasistisk, men inte hade någon kommentar då rasistiska motståndsrörelsen demonstrerat i Bollnäs.

Det hela är så enkelt och Sverigedemokratiskt förutsägbart. En kille uppmanar människor som så önskar att komma till morgondagens demonstration. Sverigedemokraternas starke man i Söderhamn känner sig manad att lägga upp ett brev som är överspelat och dialogat, som insinuerar att demonstranterna skulle vara för våldtäkt. Men don´t kill the messenger säger han oskyldigt. För att därefter på luddiga sätt antyda att det är ett likhetstecken mellan invandrare och våldtäktsmän.

Som av en slump liksom. Av någon som hävdar att SD inte är ett rasistiskt parti på NÅGOT sätt.

Ingen som helst logik i diskussionen. Och så detta taffliga försök till härskarteknik, att försöka påstå att jag inte kan läsa. Något som jag uppenbart kan. Jag behöver egentligen inte bevisa något för Kenneth, men jag har över 400 högskolepoäng som jag bland annat LÄST mig till. Hur många har Kenneth?!

 

Sista kursdagen

Jag och min parti- och utskottskamrat Arhe framför lavendelbusken.

30 timmar den här veckan har vi haft lektioner. Till det kommer luncher då vi under 90 minuter konverserat på engelska. Lärarna turas om att äta med oss, och placerar sig strategiskt vid bordet för att hålla alla diskussioner igång på engelska. Till det två kvällar med samma koncept.

Den stora utmaningen nu är att fortsätta jobba med underhåll och improvments. Sannerligen. Jag uppskattar som vanligt att befinna mig i skolbänkssituationen, och är imponerad av lärarna som pedagogiskt klarar av att påkalla uppmärksamheten och hålla energin uppe under hela tiden. Varierad undervisning som ibland får en tvist när de politiska diskussionerna blir heta.

Jag hade självklart höga förväntningar innan, och de har mer än infriats. Jag är också glad över att ha lärt känna Canterbury en aning, och kommit lite närmare flera av riksdagskollegorna från olika partier.

I morgon bitti börjar vi projektet att ta oss hem.

Dom kallar oss white trash

Sveriges Radios text:

”Välkommen på maskerad med temat white trash! Klä dig i slitna joggingbrallor, foppatofflor och få en svanktatuering i dörren. Drick billigt vin och ge fan i alla måsten för en kväll!” Denna inbjudan satt upptejpad på ett elskåp och fick Mia Blomgren att inse hur ofta hon på senare tid faktiskt hade hört orden ”white trash”. Bara så där och utan vidare kommentarer. Men uttrycket som härstammar från USA, där det används om lågutbildade människor med lite pengar i husvagnsbyar, är utan tvivel nedsättande. Söker man på svenska nätsidor så finner man bland annat otaliga listor som folk har sammanställt t ex ”Du är white trash om…” och så kan du fylla i det som du tycker är utmärkande. För de människor som av andra kallas white trash är mycket påpassade. Det handlar om alltifrån hur de ser ut, talar, äter, beter sig till var de bor. Inget undgår betraktarna som menar att ”i det här bostadsområdet kan du se riktiga praktexemplar av white trash!”.

HÄR kan du lyssna.

The right to be killed

Det är det engelska begreppet för aktiv dödshjälp. Såg på nyheterna för någon kväll sedan att domstolen i England nu ber regeringen bestämma sig för hur lagstiftningen ska se ut.

Detta efter ett uppmärksammat fall over here, där en man, Tony, som fått en stroke med allvarliga följder bett om att få hjälp att dö, men domstolen gav inte honom den rätten. Då valde han att inte äta och dog en vecka senare.

I dag hamnade vi i en sådan diskussion i min lilla språkgrupp. Vi var totalt eniga om den otroligt svåra frågan, och det finns många andra saker som hänger ihop när jag försöker bilda mig en uppfattning. Jag känd emig väldigt överens med Anderas från KD om att värna människovärdet. Det svåra i hur en slags gränsdragning skulle se ut, vilka diagnoser skulle eventuellt komma i fråga. Och hur skulle det påverka oss att de på de människor med den diagnosen som vill fortsätta leva?

Moderaten sade att hen vill ha rätt att bestämma det själv (no shit …) men kunde trots det inte bestämma sig för att vi skulle ha en tillåtande lagstiftning. Jag skriver inte det för att hänga ut hen, utan för att ge ett ytterligare exempel på hur svårt det är.

Jag funderar alltid en hel del på människans förhållande till djur. Där känner jag med hjärtat att djur är precis lika mycket värda som människor. Trots det tycker jag det är rätt att avliva ett sjukt och plågat djur. Vad är logiken i det?

I dag åker människor till Schweiz för att kunna avsluta sina liv när de bestämt sig för det. Finns pengarna har man den möjligheten. Är det rättvist?

Den som ska utföra handlingen, vilken sits hamnar den i?

Ni får gärna vara med och fundera!

Om tekniken …

… hade tagit sitt fulla ansvar hade jag nu kunnat publicera en bild av Dovers vita klippor där jag varit i kväll. Nu går ju inte det.

Har väldigt roligt i vår språkgrupp. Vi jobbar hårt och det är också därför det är roligt.

Det finaste jag fått det här året

En liten pluttstund nu i kväll slog jag på roamingen och fick då levererat ett MMS från Ellinor. Ville gråta för att det var så gulligt.

Om det är någon typ av bebis jag skulle kunna tänka mig att förvalta så är det en liknande den här.. Eller varför inte just precis den här?!

Det önskar jag mig när jag fyller! Jag skulle ta mykcet väl hand om den.

Guided tour

Efter en dag fullspäckad av hård språkträning blev vi sedan vallade runt på en guidad tur i innerstan. Canterbury har den här vackra katedralen som självklar mittpunkt. Den lilla, urgulliga och tuffa tanten som guidade oss berättade både det ena och det andra om engelska kungar med många fruar och mordet i den här katedralen.

Bilden ger ingen rättvisa när det handlar om att visa hur gigantisk katedralen är. Dessutom finns körpojkar. Vid åtta års ålder flyttar en bunt killar in och bor med kyrkans män och sjunger och sjunger och sjunger. Och går i skolan. Intressant system.

Historen så närvarande. I ena änden av main street är husen mycket nyare. De tidigare bombades nämligen bort under andra världskriget, vilket inte hände i andra änden av gatan.

It was a very interesting tour!

Kvällens konsumentmejl, till Zalando

Hej!
Nu har jag sett er reklam på TV några gånger. Som tjej antar jag att jag förväntas vilja bryta mot några ”killregler” och shoppa fastän jag inte borde. Dessutom förväntas jag skrika som ett våp när jag packar upp ett par skor, mest troligt omöjliga att gå i. Det finns inget i den här reklamen som gör att jag blir sugen på att shoppa hos er. Jag är en tämligen köpstark tjej men blir förbannad på en mycket fördomsfull reklam. Hur har ni tänkt?
Inte ens att titta på den ”med glimten i ögat” fungerar. Det är så otroligt tröttsamt att spela på bilden av tjejer som köpgalna och högljudda.
Med hopp om snabbt svar.