månadsarkiv: november 2011

Tisdagen med de onda vaderna

Det är den jobbiga verkligheten, att vaderna gör uppror mot träningen genom att hela tiden göra sig påminda. E

Elever från Vasaskolan har hälsat på och ville veta saker om riksdagen och riksdagsuppdraget. Ingenting kan vara roligare än att prata med unga människor om politik och påverkan!

Nu har vi grupp och Eva Nordmark från TCO hälsar på och pratar om massor. Bland annat vikten av att pappor tar ut föräldraledighet!

Måndag morgon

Taggad för dagens aktiviteter efter frukost, nyhetscirkulation i tidningar och på nätet samt genomgång av morgonmejl.

Nu ska jag träna med PTn, därefter laga lunch och förbereda veckans debatt om utvärderingen av datalagringsdirektivet och planera det sista inför besöket i Ovanåker i kväll. Behöver skriva ut lite skaer och kolla några siffror. Sen blir det tåg. Tyvärr är det mörkt den tiden annas är tåget till Bollnäs den vackraste sträckan.

Det kommer att vara väldigt sent när jag landar hemma. Men huvudsaken jag kommer hem.

Tvättandet

Det är ju inget spännande att berätta om sitt tvättande. Vad kan egentligen vara mer ointressant? men dagens tvättprojekt tycker jag ändå kan vara värt att uppmärksamma. Jag tog itu med lådan märkt ”strumpbyxor”. Där var blandat oöppnade, hela, lite skavda, rena, halv rena … Och så luktade lådan fotsvett. Noll fräscht och förbjudet.

Nu är allt (utom det oöppnade då) tvättat och bara helt är kvar. Resten ligger i städskåpet. Känslan av nystart.

Det är inte alla på bilden. Det är hälften. resten är på andra sidan bordet, men det var mest svart och grått och tråk.

UNF i Stockholm rosé


Jag är glatt överraskad. Någonstans har författaren stött på UNF. Tycker UNF är så speciellt att det förtjänar ett omnämnande i boken. Korrekt stavat dessutom med versal på Nykterhetsförbud. Många journalister som aldrig är sig det. men självklart beskrivs nykteristkillen som blek, lite surig och så pluggar han företagsekonomi vilket i den här tjejens värld (hon gör liksom ingenting) är ett bevis för tråk. Jag är ändå fascinerad.

Nu är de klara!

Jag är färdig med julkorten! Faktiskt. Och det känns bra. Ungefär alla är olika eftersom jag inte jobbade med ett särskilt koncept i år.

Jag älskar julkort. Eller så gillar jag mest att klippa och klistra. Det spelar ingen roll vilket.

Nu ska jag sätta igång och läsa den lite omtalade boken Stockholm Rosé av Sophia Wolf Lösnitzs. Ska tydligen mest vara reklam så jag läser den istället för ser på Polisskolan 32.

Vilket är ”vårt” folk?

Förra veckan hade högerextermisterna ett gig på stan, och därefter låg det här flygbladet på Wayne´s när jag skulle äta.

Huvudet blir fullt av frågor när jag läser.

Begreppet massinvandring, som de delar med Sverigedemokraterna. Vem definierar det och relativt vad?
exakt vilka krafter vill ”förinta vårt folk och vår kultur”.
Vilket är vårt folk? Vilken är vår kultur? Vad är antikultur?
Sionismens tentakler. Finns det några belägg för det?
Ett fritt Norden, fritt från vad? Ska vi plötsligt inkludera andra länder, som Finland nu?

Barnsliga frågor kan tyckas, men svaren är inte självklara för mig.

Det här med att Sverigedemokraterna ska addera en ideologi till nationalismen, eftersom den inte är nog … det borde vi prata mer om också.