Det är fortfarande lågtrafik till min mejl skulle jag säga. Men snart har alla vaknat till liv igen. Det blir skoj det med.

Medan jag satt och fixade i förmiddags så visade det sig att Uli, Jonas och Robert passerade och vi käkade lunch på Teknikparken. Det var ju så kul!

Nu håller en deg som ska bli tekakor på att jäsa. Trevligt recept i Allt om mat. Och nej, det är SJÄLVKLART inte jag som köper hem den. Ser att handduken har lyft sig så jag verkar ha tempat bra för jästen.

Det är sådana tider nu. Jag har några att fnula på.

Ett femte jobbskatteavdrag. Det betyder i praktiken att jag, som tjänar bra på mitt riksdagsarvode, ska få mer i plånboken på bekostnad av sjuka och arbetslösa.
Dessutom ökas klyftan mellan mig och de som tjänar mindre än vad jag gör. Det är inte det samhälle jag vill ha.

Jag tycker det skulle vara helt okej om de som tjänade minst fick ett jobbskatteavdrag och inte de som tjänar mycket, för att minska klyftorna. Men något sådant har regeringen inget intresse av.

Efter turer fram och tillbaka med kameror och min syster är det nu en sån här jag har att ta hand om. Den är retrosnygg och inte särskilt stor och kräver inget av mig mer än kärleksfull behandling och det är jag ju bäst på.

Vad värre är, jag måste hitta en ny, liten dator att älska också. Den jag har nu är söt och så, men under all kritik. Så tråkigt. Just teknikprylar är mest ångest för mig. Egentligen.

När det kliar i fingrarna efter att sortera är det ju tur att hemmet innehåller rätt mycket prylar. Vem vill bli sysslolös liksom … Jag började med medicinskåpet. I morgon ska jag lämna en påse gammal medicin på apoteket. Det är för miljön jätteviktigt att man inte slänger i soppåsen bara, det är arrogant och okunnigt.

Därefter nagellack. Ett sorterade jag ut som inte var snyggt i färgen längre. Det hamnar i en anna påse med utsorterade lack sedan tidigare. Det ska jag ta till återvinningen vilken dag som helst nu.

Det känns så fint när en liten fläck av hemmet är mer ordningssam än den var innan. Och roligt att jag insåg att vi har så mycket skojiga plåster för den händelse jag skulle cutta mig lite.

Joela försökte i timtal hjälpa oss med att få igång det trådlösa närverket. Fikat gick i alla fall bra.

Förra veckan fick jag én sen julis från en yngre kille. Han förstod att jag skulle gilla en hemgjuten tvål med en groda i. Vem gör inte? SÅ länge det inte är en riktig groda så klart.

Konstaterar med skräck att det kommer att bli svårt att återkomma till den ”normala” dygnsrytmen. Jag skulle må mycket bättre om all aktivitet skeddde mellan 12-24 istället för som i dag mellan 8-20. Förskjut fyra timmar och jag är i fas.

I går kväll drack jag ingen Pepsi Max, så när jag bestämde mig för att sova blev jag skönt slumrig med boken, och det gick bra.

I morse (förmiddags antar jag) drog jag mig i sängen en timma medan jag lyssnade på takdropp. Töväder är lite saggigt. Blir trött på de som pratar om vår i början av januari. Det är vinter, det är ingen vår i sikte. Och då kan det lika gärna vara kallt.

Det började så bra med att vara uppe länge. Läste till kanske två. Sedan skulle jag sova. Gick inte. Så jag gick upp och möblerade om lite. Därefter ett nytt försök. Min känsla är at jag inte sovit alls, vilket givetvis inte är sant.

Hörde varje steg tidningsbudet tog i morse. Skäms inte för att jag steg upp halv tolv. Vad hände? Tja, jag borde ha vetat bättre än att dricka så mycket Pepsi Max innan jag skulle lägga mig. Men vadå, det tog sjukt mycket energi att när jag trodde jag stickat klart sjalvästen inse att jag gjort ett stort och pinsamt misstag.

Den lilla surprisen gör förmodligen några av er på godare humör än andra som tycker politik är tråkigt och därför att jag inte hade nåt kul projekt på gång.

Men jag och mina riksdagskollegor från S i Gävleborg kommer att blogga på www.iriksdagen.blogspot.com från nu.