Jag har hoppat på den här i åratal, så det är klart den sura minen är befogad.

Det kan vara när min mamma skickar en darrskakig bild på sig själv och kalven Per-Anders. Fjällkon Julia har blivit mamma nämligen.

Det är en klar dag ute. Det känns fräscht. Jag har ärenden till Stadshuset och till Socialtjänsten i dag.

Jessica var på väg hem från en tripp med pojkarna så vi tog samma tåg. Jessica fick vila säkert en kvart medan jag tog med killarna och drack festis. Resten av tiden lekte vi med lera, och gjorde hajar och ärtor exempelvis.

Förkortas PAKS och är något som intresserar mig. I morse (08.00) var det frukostmöte och vi fick träffa Mats Bergstrand (till vänster) och Per T Ohlsson som har redaktörat/skrivit boxen Statsministrar under 100 år, om 22 band. Verkar skitintressant och vid tillfälle ska jag läsa.

Notera att båda herrarna inte noterar att de exponernar, mer eller mindre, sina nakna underben. NÄR ska någon ta tag i problemet med att män vill visa sina vita, håriga ben? Jag borde var tolerant kanske, men det är SÅ fult.

För att kommentera det relevanta, så är jagimponerad av det arbete de har gjort. Det är ju ledsamt att det bara är män som varit statsministrar. Lika ledsamt är det att herrarna uppmärksammade oss på att det främs tär män som skrivit också, ungefär med samma argument som SD bara skickar män till riksdagen, på kompetens. Våga känna lite kvinnor …

Sverige, värdens mest jämställda land? Snart återkommer jag med lite siffror från särtrcyket om ekonomiska skillnader mellan än och kvinnor. Jag vill bara grina!

Det finns ett så kallat klubbrum för riksdagens ledamöter med till exempel kaffemaskin och sköna sittplatser. Men det struntar ju jag i, men jag fascineras av utbudet av landets dagstidningar. Tack vara det kunde jag i dag läsa hur artikeln om mig blev i hälsingetidningarna i veckan.

När man får en faktaruta, då är det ett statusrepotage.

Man har liksom sin egen plats efter invalsordning. Jag är nummer fem eller så.

Men kolla vad tokigt det blev på igenkänningspapperet de gjort i ordning.

”Läses vid behov. När du stött på gubbighet exempelvis.”

Ellinor är en fin vän.

Tisdag. Lite halvromantisk.

Onsdag. Kass bild, men ursnygg blå, glansig klänning.

Torsdag. På väg hemåt. Temat den här veckan, klänning.

Och det är flera kvadratmetrar åt alla håll. Soffor och grejer. Första gången jag skulle plocka datorn ur dockningen, så gick det inte! På UNF lyfte man bara upp den. Men jag fattade verkligen inte trots att jag tyckte jag spanade noga på apparaturen. Jag fick fråga en kvinna i korridoren som jobbade sent. Det är liksom en inbuggd spak på sidan. En av alla saker jag inte vet som fått en lösning … Vi har också två stycken som jobbar som våningsansvariga på vår våning som kikar in och kollar typ så jag mår bra med min skrivare. Och det gör jag ju!