
Det finaste grattiskortet?

Det finaste grattiskortet?
Jag vet inte om någon läser här som typ undrar vem jag är ”på riktigt” och därför tipsar jag er om mina hard facts på treivalet-bloggen.
Har masat mig upp för att utnyttja den bokade tvättiden. Glad över att jag sorterade all skit i går så jag kunde famla mig ner ganska direkt. Snubblade över moderatmaterial i hallen. Jag vet inte, men jag har ett socialdemokratiskt klistermärke på dörren, vem delar ut till mig och varför? Skedde tio i tio ungefär, går säkert att identifiera vem som har svaga kopplingar i hjärnan.
För att få upp blodsockernivåerna igen efter den godaste mackan jag ätit på länge har jag ätit cirka fyra bitar ur chokladasken. Men, i natt åt jag chevre- och valnötsmackan på mackstället vid Rådhustorget. Då blev magen så glad, rekommenderas! Överväger att komplettera med något nyttigare strax.
När Jesusbussen har parkerat framför valstugan är det ett omen för att man har Gud med sig.



Nu kanske ni tror att jag varit i Norrala igen. Det har jag inte, men väl i Hälsingland. På Hudik och på marknaden. Ellinor, Ahmed och jag åkte upp och delade material och pratade politik. Jag köpte lite lotter och vann an Paradisask. Vackert!
Ersättningsbuss hem på grund av spårarbete, men det innebar bara fem minuters senare ankomst men en tråkig miljöbelastning.
Nu någon timmes sömn och sedan kör vi igen.
Vet ni, jag tycker det räcker nu. Det räcker med skitprat om ”politiker”. Ja, det finns elaka, dumma, verklighetsfrånvända, maktgalna eller vad det nu kan vara som man vill sätta för etiketter. Men det är inte okej att i olika sammanhang säga att politiker är si eller så, företrädelsevis negativa saker.
Det ”ni” kallar politiker är nästan alla gånger helt vanliga människor som gör vanliga saker OCH ägnar sig åt politik. Inte ägnar sig åt politik och ibland gör vanliga grejer.
Det är ett system vi har valt i det här landet. Ett demokratiskt system med representativ demokrati. Ett av de absolut bästa styrelseskicken. Det tar mycket tid och energi men vi gör det för att vi vill förbättra saker. Det är det politiker har gemensamt. Kanske det enda. Även om huret skiljer sig. I övrigt är vi precis så olika som människor är.
Jag blir ofta ledsen när jag får höra att politiker är på ett visst sätt och när jag frågar om det är jag som är den stora idioten, så får jag svaret -Inte du men andra (känner ni igen det?). De flesta andra är som mig. Är intresserad av samhällsfrågor, bloggar nonsens om hudkrämer och tycker om hembakt.
Jag utgår från att ni gillar att få vara med och rösta och att vi har ett demokratiskt styrelseskick? Då får vi också en bunt engagerade politiker. Vi behöver inte höra att vi är idioter faktiskt många gånger taget ur luften. Däremot gärna diskutera sakfrågor.
Hur tänker diverse människor som startar politiska partier och säger att de representerar folket och inte tycker att ”politiker ska styra”? Jag förstår verkligen inte vad det är för skillnad jämfört med exempelvis mitt engagemang. Jag representerar de som har valt mig, och vem som helst som är valt har då ett politiskt uppdrag, blir en ”politiker”. Det är ingen skillnad på den som bildar ett nytt parti. Den blir också ”politiker”. Den är inte mer eller mindre folklig än jag.
Vi behöver fler människor som engagerar sig politiskt, inte färre. För att snabbare nå dit behöver inställningen till det uppdrag politikerna utför ändras. Man må inte gilla alla beslut, men skilja på sak och person.

Hur tolkar ni Kristdemokraternas affischer? Är djur dåliga? Är det KD mot djuren? Varför ska djur symbolisera dåliga saker? Om det är så det är tänkt?
Men Tommy och Markus tycker det är roligt att härma.

Sånt här, det är bland det roligaste jag vet. Läraryrket är fantastisk. Folk frågar mig -Om du inte kommer till Riksdagen, måste gå du tillbaka till läraryrket då? Med en ton som att det då vore synd om mig, ett dåligt alternativ. Tråkigt att så många har bilden av att läraryrket skulle vara trist, det är ungefär hur kul som helst och jag saknar ibland eleverna så att det svider i hela ryggraden. Att få undervisa igen vore kanonkul.