I dag är det introduktion till praktiska saker kring riksdagsarbetet. Lovisa skrev till mig att det är lite som att börja i skolan. Det är det!

DN berättar i dag om två tjejer som valde att ha en nykter sommar.

Här är några bra stycken:

Att vara två var en klar fördel, liksom att bägge är utåtriktade och bra på att ”göra det” roligt. Ett problem var dock alla andras supande – ju fullare människor blev, desto svårare blev de att umgås med.– Vi räknade ut att man har ungefär tre timmar på sig om man vill festa alkoholfritt. Sedan blir alla för fulla, säger Sanna.

Deras 90-dagarsexperiment gjorde en sak kristallklar: Att det sociala trycket att dricka är enormt. – Vi har fått så mycket skit. Folk har kallat oss dumma i huvudet, säger Sanna.

De 90 nyktra dagarna gav ”sjukt många” nya insikter. De insåg att de tidigare inte riktigt tänkt efter, bara druckit på slentrian, för att alla andra gör det. De kunde se att vissa drack på ett väldigt destruktivt sätt.

Verkligen är läsvärd artikel. Säger precis det som Fake Free säger. Alkohol bygger mest på förväntningar.

Jag vill också säga hur glad jag är över att Ulrika Hörberg i Gävle som tillsammans med andra eldsjälar likt Johansson driver Gävle Handikappteater. Även EDV har en teaterverksamhet. Roligt.

Helt nyligen förutsatte man att föräldrar som får utvecklingsstörda barn ville adoptera bort sitt barn. Det är skönt att vi har drivit Sverige i en annan riktning. Inget får urholka människorvärdet.

Jag gillar olika, som ofta sägs nu.

I dag har jag fotograferats för att kunna få ett riktigt passerkort med bild och allt på. Men det kommer att dröja någon vecka. Det här räcker bra så länge. Kolla vilka fina sängkläder det är på hotellet som jag slaggar på i natt. Fräscht med vitt och blått.

Åsa har försökt visa mig runt i alla hus, som jag iofs varit i förut. Men lokalsinnet är inte vad det borde vara. Det är klurigt, och det kommer att ta tid det här. Arbetsrum och sånt, det dröjer ett tag för det ska flyttas om och fixas. Plus det verkar vara lite sport att tramsa med det så mycket det går, Mona skojade om det i dag på gruppmötet som vi hade. Gruppmötet var dagens huvudpunkt. Roligt att se vilka alla andra är. Ett stort gäng passar också på att vara på utlandsresa den här veckan, så nästa vecka får vi ses.

 Foto: DN

Har förstått att min före detta kollega Simon Tullstedt fått mycket utrymme i DN i dag. Har inte läst pappersvarianten men tydligen ska de göra någon serie om det de kallar nynykterism, att unga  i större utsträckning väljer att avstå från alkohol.

Skrattar och suckar åt många av kommentarerna på artikeln. Folk som tror att nykerister ”är” på ett speciellt sätt. Det enda vi har gemensamt är att vi inte dricker alkohol. Simon blir anklagad (så klart) för att vara präktig? Än sen? Präktig är nåt bra. Jävligt bra. För det betyder att man är att lita på. Vem litar på Kungarna av Tylösand? kanske någon, men inte jag.  Jag litar på Simon. Varje dag.

Så här säger han:
På högstadiet gick Simon i en musikklass där det inte rådde någon supkultur, man hade helt enkelt roligt ändå. Men på det tekniska gymnasiet var det många som söp hårt. Simon gillade sina klasskompisar, men när alkoholen var i fokus ville han inte vara en i gänget. Mest illa tyckte Simon om kvinnosynen som följde i supandets spår. – Det var ett gäng killar i klassen som skröt om sina engångsligg på ett rätt grabbsjukt sätt. Eller så mindes de knappt vad som hänt. Jag har alltid haft mycket tjejkompisar och tyckte att hela jargongen var så dräggig.

Vi var klara redan runt halv sex (vanlig stopptid är runt kl. 22) och jag åt middag med Daniel och Peter på Nian. Nu har jag precis tagit en rask och kylig promenad, uppfriskande.

Tid för valfritt pyssel i kväll. Najs.

Nu finns det faktiskt en färg att tala om, vilket det inte gjorde innan. Och mycket mindre hår. Det känns helt okej. Nu kommunfullmäktige.

I dag är det måndag. Jag har två saker jag ska göra. Om en timme ska jag fixa håret. Jag har märkt upp diverse frisyrer i en frisyrtidning från förr, som jag kan tänka mig att ha ungefär.

Därefter är det mitt näst sista kommunfullmäktige.

Bestrött med sol och vind som det verkar.

Jag är inte missnöjd efter första programmet. Olika kvinnor som försöker reda upp efter olika män, som tummar på vad som är okej. Stor humor med förankring i verkligheten.

Min absoluta favoritscen var när den nyanställda kommunsekreteraren berättade om vad hon läst på universitetet och kommunalrådet muttrade att han gått i livets hårda skola. Tjänstemannen förtydligade då att det är SSU …

Haha. Ja, SSU är ingen lek, det är sant. Men många gånger är SSU faktiskt mer givande än vilken universitetskurs som helst.

Nu Parlamentet, också skoj. Soran Ismail, min hjälte!

I kväll om Habo Finans. Kluvna känslor. En kvinna i programmet säger att folk säger till henne att hon får skylla sig lite själv när hon satsat sina pengar. Och lite så känner jag med.

Spekulera pengar är en mycket märklig verksamhet. Och människornas önskan om att göra klipp, det är inget bra system. Det är så mycket som kan bli tokigt då. Det här till exempel.