Så här ser Juventes medlemstidning ut och deras förbundsordförande påminner om omslagspojken. I går kväll bjussade Juvente på tacos och självklart satt jag ensam med fem norrmän. Jag är språkligt handikappad. Jag får fråga om hela tiden. Jag blir så slut i huvudet av att försöka förstå. Jag känner mig väldigt korkad.

Flygresan gick smärtfritt. Linda och Lisa underhöll mig med politiska diskussioner som skapade trevlig stämning. Jag är alltså här på jobb. Förbundsstyrelsen har som tradition at tha något möte förlag i Norge under kongressperioden.

I Oslo är det kallt och klart.

Jag åkte till flygplatsen i GOD tid. Eftersom jag skulle åka med SJ. Man vet verkligen aldrig. Ätit lunch här och druckit gudomlig Lambda mango. Den skulle jag välja om jag fick dricka en enda dryck resten av livet. Om jag inte tog vatten. Det är tråkigt här. Upplevde också en stunds skräck när jag insåg att passet är hemma. Jag är inte så särskilt berest och blir osäker. jag har frågat i SAS-disken och de har sagt att det är lugnt. Det skrattade iofs Vidar fram åt mig innan på telefonen också men jag vågade inte lita på honom.

Fått SMS om att Linda och Lisa är på väg ut hit. Jag behövde be en kille om hjälp med att öppna juicen. Det är trist stämning för mig, men jag tog så jag nog blev röd, hjälpte inte. Han tog också i. Sedan ville han prata mer med mig för han tyckte nog jag var ganska fab, även om jag var klen. Eller så gillar han klena tjejer. Om den risken finns, att en kille vill ha en tjej att ta hand om, vill jag inte ens prata med honom.

Snart är det 8 mars. Internationella kvinnodagen firar 100 år. Alltid är det någon gubbe (som ju är mer än attityd än nåt annat. Ofta medföljer marinblå tröja med vågräta rände ri annan murrig färg. Ofta, men inte alltid) som halvt på skämt, halvt på allvar undrar när det är mansdag.

Lika klassiskt som sant svar är att det finns 364 sådana. Det finns så många exempel på att vi har ett samhälle som premierar de med hängande könsorgan. Det finns gånger då det inte är helt lyckat att vara man, till exempel när det gäller att få vårdnaden av barn. Inte okej, men inte förvånande eftersom männen varit med att bygga upp ett system där barnen ska vara kvinnans ansvar och då är det inte så konstig (men sorgligt) att det blir så.

Det finns fördelar med att vara tjej. Man har lite större utrymme för hur man får klä sig och vad man vill jobba med utan att någon ska bräka ur sig  -Är du bög?. Ungefär det.

Det är ingen rättvisa vad gäller tillgångar eller makt, och verkligen inte sett ur ett globalt perspektiv. Men inte heller nationellt.

Kvinnosjukdomar blir inte forskade på, kvinnor blir inte utprovade mediciner på, kvinnor dör när de gör aborter på egen hand (självklart borde alla ha tillgång till legala aborter), kvinnor dör när de föder barn.

Män startar krig så att kvinnor och barn dör.

Mitt enda hopp när män säger antijämställda saker, låtsas vara roliga, är att det finns hopp. När jag var 18 tyckte jag att kvinnor som inte tog för sig fick skylla sig själva. Det var innan jag hade börjat jobba. Innan jag förstod att i arbetslivet lönar sig inte att ha goda betyg eller goda resultat, då lönar sig ett hängande kön bättre.

Och det känns mycket bra. Nya Accent är riktigt riktigt proffsig! Inte så konstigt eftersom världens bäste Pierre ansvarar. Och han har en bunt kompetenta medarbetare. Till exempel Mathias som tidigare jobbade på UNF.

I bland ligger en 30-40 mejl i mejlboxen på morgonen. En fredag är det alltid mycket färre, och det ramlar in långt färre under dagen. I dag är inget undantag. De flesta är dessutom reklam av olika slag. Varför skickar alltid Edsbacka Krog till mig? Aldrig varit där.

Då och då suger det till efter läraryrket. När jag såg panledebatten jag skrev om tidigare självklart. När jag läser Accent och ser en etanolmolekyl byggd av atomer i plast … Och när jag ser horder av fjortisar på stan och när jag under föreläsningen i lördags fick visa hur man dividerar i matten nu för tiden. Jag älskar skolan.

Om man känner mig vet man att jag inte gillar berusade människor. Att jag inte gillar machotyper. Och att jag absolut inte gillar att inte ha kontroll. Allt detta sammantaget skulle ju vara att sitta fast på en finlandsfärja.

Stackars. Jag hoppas någon hjälper dom. Men förvånas över att folk åker iväg på sånt här frivilligt. Inte alla är väl tvingade av ett jobb eller en konferens eller så? Nej. För några är det höjden i livet att åka. Helt obegripligt.

Jag är i alla fall glad att jag slipper.

Tittade någon timme i går och tyckte allra bäst om Mats Ekholm, professor på Karlstads universitet. Han lyfte tre punkter om skolan.

1. Innehållet i skolan måste förändras. Skolämnen formades i tider då lärande utanför skolan var mer begränsat i dag. I dag ser samhället annorlunda ut och fokus kan ändras. Mats ironiserade över att han och hans barnbarn i princip fick samma ämnen från skolan.

2. Skolan har misslyckats med sitt jämlikhetsuppdrag. Ekholm pratade i termer av klassutjämning och ger skolan ett allvarligt underkännande. Friskolereformen är en ekonomisk reform som slagit fel och inte alls är med och uppfyller det här syftet. Alla elever kommer inte från samma ekonomiska förhållanden och behöver därför inte samma lösningar.

3. Lärarna sitter fast i sina förhållanden till eleverna. Lärarna har inte tagit sitt ansvar över att reflektera kring vad de gör som bidrar till punkt två. Lärarna harvar på och vill inte studera sig själva, inte diskutera lärandet. Kräv av lärarna att de ska kompetensutvecklas inom området lärande. Kräv att lärarna beter sig professionellt och förhåller sig till det de gör. ”Kan vi inte diskutera med lärarna om de dåliga resultaten sitter vi i skiten”.

Jag gillade alla tre skarpt. Många lärare jobbar hårt och vill utvecklas, många gör det inte.

En annan kvinna, vars namn jag tyvärr inte minns, sade saker som var både bra och dåliga. Men hon pratade om att nivån på det vi förväntar oss av lärare är för låg. Hon sade det vi vet att duktiga elever drar med sig mindre duktiga, är applicerbart på lärarrummet också. Är det inte ett klimat för spännande diskussioner blir inte arbetet så givande.

Jag vill inte dissa mina gamla kollegor, många är helt fantastiska. Men inte alla hade något att tillföra. Några hade aldrig annat än suckar och klag. Några såg bara elever som problem, och var aldrig en del av lösningen. Någon annan skulle alltid hantera deras situationer. Och runt den lärartypen blir det alltid en del att lösa … Var det inte problem med chefen, var det det med politiker eller med pengabrist eller med föräldrar eller med elever, eller med utrustning eller med… Inte så stimulerande att vara kollega då.

Ganska ofta gör lärare sig till offer. Tycker synd om sig själva, sin situation och sin lön. Med ytterst få är beredda att kanalisera missnöjet till något konstruktivt för att förändra. Det är alltid tråkigt. Folk som gnäller men inget gör. Inte bara i skolan.

Det var en speciell dag i går. På förmiddagen var jag rätt okej, även om jag kände mig slut. Klarade att skriva och mejla och det där. Efter lunchtid gick allt utför och jag hade ganska hög feber. Lillasyster var också sjuk och hävdade att det är mysigt att då försjunka in i fantasy och släppa greppet, bättre än alla droger tillsammans.

Jag gillar inte fantasy, men jag provade att se tecknat, Ponyo. Det var nog ungefär samma, fast gulligare.

Framåt kvällen backade febern igen och jag har sovit lugnt och länge hela natten. Nu är jag på väg till jobbet, få se om jag stannar heldag eller löser det på annat sätt.

Gårdagens diet bestod av två liter proviva Mango och en halv påse dillchips. Saltsuget satte in mot kvällningen. Ingen vidare aptit i morse, men tre Ballerina kladdkaka gick i.

Varje morgon kikar jag på hur det gått för nattåget. Inte så bra går det i dag. 7.15 är ordinarie ankomsttid. Nu var det 16.20 som gällde. SJ beklagar detta.

Jag ska få en bonusmånad på mitt årskort som kompensation. Det känns under omständigheterna okej.