Dagens första möte sköts fram från tio till elva. Ganska slapp kan jag alltså vara en stund till. Noterar att det börjar röra sig utanför RIA, som ju öppnar om tjugo. Folk är ivriga att hinna på de finaste, gamla sakerna.

Jag funderar på vad jag ska äta till frukost. Kanske cherioos. Och om jag ska ta med mig en dator men jag tror inte det. Det går att vara datorlös ibland.

Solen skiner, mer snö smälter. Må det gå fort så jagkan börja springa snart. Utan fara för livet.

Har tvättat håret. Sällan så värt att notera som i dag.

Igår halkade jag omkull. Druttade ner, så stöten fortplantade sig genom hela kroppen. Det gör så ont. Lite skrubbsår men i övrigt hel. Lite pinsamt är det också.

Styrelsen omvaldes och ser ut som nedan:

Ordförande, Roger Hedlund
Vice ordförande, Margareta Sandstedt
Ledamot, Patrik Lindholm
Ledamot, Torsten Ahlén
Ledamot SDU, Louise Erixon
Suppleant, Roland Sandstedt

En ren familjesammankomst.

På lokaltidningarnas (Gävles) hemsidor blåses nyheten om att Babupa döms till två års fängelse för våldtäkt upp. Med rätta. Våltäkter är vidrigt.

Men istället för att se det för vad det är, att män ser kvinnor som ägodelar inträffar det inte oväntade, alla rasister vaknar upp och skriker på utvisning. Som om det löser problemet.

Kommentar:
Elmer (Ej registrerad) skrev: Egentligen är Bapupa ett offer för och en individ som växt opp i ett samhälle med en miljö där männen bara tar för sig. Vi minns ju hur han behandlade sin fru för ett par år sen. I större delen av Afrika råder männens lagar. Kvinnorna jobbar och sliter, lagar mat, samlar ved, bär vatten, sköter barn osv. Jag blir så förbannad. Sätt alla afrikanska män i en skola och lär dem veta hut. Inpränta ordet ”hänsyn” i deras hjärnor.
Många av de afrikanska män vi ser här har lämnat hustru och barn kvar elände och fattigdom och lever ett gott liv här med underhåll o.dyl.

Mitt svar:
Och återigen detta, det är alltid andra män från något annat ställe än Sverige som har problem. Jag vill hävda att det här landet att proppfyllt av män födda här, med ljus hudfärg, som har en kvinna som passar deras barn, handlar hem deras mat, tvättar deras kläder …

Det är ganska roande att vänta på tåget när dörrarna fortfarande är låsta och det är en kvart kvar och folk drabbas av panik för att de int får gå på och därmed troligen inte komma med. Suck.

Och när de som hade som mest bråttom väl har kommit på avtar all brådska. Då står de i gången hur länge som helst och verkar inte märka att andra människor finns och kanske ska förbi.

I värsta fall efter att de omständigt har kommit på plats (innerst) så kommer de på, upp och fika ska de ju! Direkt! Kaffet kan inte vänta! Upp igen.

Det var i förrgår jag fick veta att jag tvättar håret för ofta. Nu har jag inte tvättat sedan dess. Faktiskt. det känns inte klockrent, det gör det inte. Kanske tvätt i morgon.

Då är det andra bullar.

En sådan här klänning har jag köpt i dag. Ganska smakligt mönster.

Och snart kommer deklarationen också. I år ska jag göra avdrag för jobbresor. Säkert skitsvårt det med.

Kollegorna tittade på mig med skräck i blicken när jag delgav att jag tvättar håret varje dag. Varje gång jag duschar. De verkade fascinerade över att det ännu sitter på plats, mitt hår.

Någon hade en moster som tvättade var elfte dag. Någon tvättade var tredje, eller tre gånger i veckan.

Jag vet inte jag. Borde jag testa att tvätta lite mer sällan?

Det är roligt att tvätta håret med det blå silverschampot.

Så typiskt min vanliga (o)tur att hamna när balla killgänget som ska till ÖStersund och supa i skidbacken. Nyss skröt en kille som är 30 om att han dejtar en tjej som är 17. Med tillhörande smackljud och avisljus. Fy fan. Nu berättar han att han jobbar på att bli av med babyhullet för att få ligga lite mer.

Jag avskyr skräniga killgäng. Avskyr.