Ibland, somliga stunder är det bara så synd om en. Man är emlig, gråtfärdig och dann.

För mig hänger det just nu ihop med hög arbetsbelastning, dålig sömt och kanske i det här akutläget, hunger. Somliga saker blir uppenbart värre med åren. Att känna av dippande blodsocker är helt klart ett sådant fenomen.

Jag har ätit ett äpple sedan halv tre, då jag senast åt nåt. En morotskaka när jag fikade med Kalle. Innan dess god och näringsriktig lunch på Tollare.

Kunde jag inte ta en macka på mötet? Nej. Alla hade skinka på sig. Kunde jag inte bara ”peta bort” den? Nej. Allt var kontaminerat.

Men jag vet att i mitt hem står en gryta på spisen och väntar på mig. Det är aningens upplyftande. Aningens.

Tollare har allt några riktiga godbitar till miljöer. Detta är alltså inte ett museum utan man får sitta hur man vill. Det här stället har jag hängt på i femton år, och det händer alltid något roligt.

Och jag vet att det händer en massa roligt också när jag inte är här. Kanske särskilt då.

Tollare är en av IOGT-NTO-rörelsens folkhögskolor. Där pågår just nu en grundutbildning för nyanställda i UNF. Jag ska ut dit och prata lite om just UNF. Känns som en bra, solig dag för det. Sedan ska jag fika om ett projekt och allra sist ha ett Riksstyrelsemöte innan en sen kväller. Känner bli en kanonrolig dag lokaliserad på olika destinationer.

Nej. Det är inte okej. Det är skitäckligt det här med tanterna som hånglar med unga, köpta med på barbiefesten i Hollywoodfruar.

Precis lika äckligt som äckelgubbar.

I den här solfrätta bilden ser man inte hur snyggt det är när mina mörkblå leggings precis matchar blommorna på den nya klänningen. Jag önskar att jag hade lika feta speglar hemma som finns i Stadshuset.

Jag har sådan tur, jag får viga så många fina par! Jag gick därifrån med små lyckokänslor!

Mellan ett möte och en ”jobblunch” gick jag några ärenden på stan. Skulle leta upp en särskild sminkgrej. Cubus var närmast så jag gick dit. Fy vad grisigt det var bland sminkhyllorna. Smutsigt, oordning. Ledsen, jag handlar inte då.

Tycker generellt mycket oilla om att handla i oreda.

Jag skriver inte främst min blogg för att vältra mig i andras kommenterarer (då gör jag uppenbart något fel). Jag gör det mest bara för att jag gillar det. Inget jag tänker på. Som att gå på toa borsta tänderna och sånt man bara lever med. Orden är mina vänner.

Ibland skriver jag saker om politik. Ingen bryr sig. Men om jag skriver om hårtvätt engagerar det. Och det är ju bra. Men är det rätt?

Sanna Lundell sätter fina ord på varför en delad föräldraförsäkring är lösningen.

Vi lever ju i ett kapitalstyrt samhälle och om jag hette Anders och var toppchef så är det alldeles givet att jag inte heller skulle anställa någon gravid brutta som snart kommer att ägna minst 13 månader åt obetalt hemarbete och en baby i stället för att topprestera i mitt vinstdrivna företag. Ut med gravvo-tjejen och in med en ny Anders. Så klart. Man vill ju inte gå back.

Läsa hela artikeln här.

Markus bror med familj har varit på besök. Därför har jag ägnat mig åt det. Mycket jobb efter när alla ögonskuggor ska flyttas till normala ställen. Och lite annat. Men trevligt.

Detta har inneburit hjälp med att skruva upp en stringhylla i köket. Genomfört på ett mycket kompetent sätt. Snyggt är det nu! Känns bra.

Solen skiner på rutorna så man förstår att de borde putsas. Om man ägnade sig åt sånt.

Kollade på mello igår. Det var tråkigt. Många lugna låtar. Varför? Det är pisstråkigt. Man ska bli glad av musik. Ballader och sådant som påminner om det är därför inget värt. För mig.