I fredags när jag kom hem konstaterade jag att kalendern nog hade blivit kvar på jobbet. Inte bra, då jag gärna vill ha med den hela tiden. I morse kunde jag inte hitta den på jobbet. Tänkte att den nog vara hemma ändå.

I slutet av dagen när jag stod och kollade i en bokhylla i vår jobbkorridor, så låg den ovanpå. Galet. Löjligt. Men tur att jag hittade den! Hade inte hunnit bli så där skitorolig ännu eftersom jag trodde den låg sejf hemma.

En solskenshistoria alltså. Ungefär som när jag tappade hemnycklarna utomhus för nån månad sen. Mirakel händer mig hela tiden.

Används när man jobbar och jobbar. Eller jobber och jobber som man säger där jag kommer ifrån. Vad är skillnaden från det vanliga, jag jobbar ju hela tiden då med.

Det är att man timme efter timme inte tappar koncentrationen, att det känns som en blixt far i huvudet, man tänker klara tankar. Liksom är totalt inne i en jobbdimma. Och njuter av det.

Så har det varit i dag. En härlig dag alltså. Extra härlig eftersom jag från början var planerad till en annan grej, men den försvann. Så det kändes dessutom som bonus. Hurra Hurra!

Men inte för att han får vara med sin moster utan för att han insett att det inte finns batterier till en grej han vill ha batterier till. Hos mig sitter killarna alltid tryggt! Fast de måste inte sitta och inte krama och sånt om de ínte vill. Barn ska inte behöva syssla med sånt om de inte känner för det, bara för att någon vuxen vill. De får vara med mig om de vill. Annars slipper dom. Jag tror vi bygger relation bäst på det sättet.

Och ni sliter ert hår och undrar, varför freakar jag med med bilduppladdningen? För att jag inte fotat med kameran på evigheter. Och.  Jag tog mig tid att ladda ner ett bilredigeringsprogram som jag faktiskt förstår. Kan alltså göra sånt fräckt som att beskära och svartvitt.

Killarna söker stöd hos Markus när monstret kommer.

Monstret Izor tillhör min bror. Han kan vara riktigt lycklig han. Som har en hund.
Här håller min mamma ett bra grepp om den.

Björn och jag ser ut som en sämre dag aldrig drabbat oss.
Jessica skrattar åt sitt barn som har fått en finsk pinne i ögat.

-Okej, men jag vill stå längst fram!

Snart ska en pizzarest få lägga sig ovanpå dagens fikabröd (men jag tog bara två saker hos Jessica) och ägg (från Norrala). Men först måste jag vila mig i form lite.

Jag håller på att brodera ett mönster på en tygpåse. Jag har kopierat av en teckning från Elise. Det är svårt att brodera och jag har ingen fallenhet för det. Använder inga särskilda stygn. Bara tråcklar på. Munnen jag väldigt liten och svår. Det är några saker kvar. Inte helt lätt med dem är jag rädd. Ögonen… har ingen svart tråd. Tråkigt. Och ugglan. Så många små sträck. Jag gav upp för kvällen.

Självklart broderar jag en tjej. Tjejer är bäst.

Mina helger följer aldrig något möster. Det är det enda jag vet. Ibland har jag fritid hela tiden, ibland delvis. I dag är det delvis. Efter styrelseplanering så har jag nu återlämnat bibblanböcker och köpt lite småsaker.

Nu är min avsikt att svida om för att starta årets löpningstrend. Funkade fint förra året då jag under tre månaders tid sprang tre km (någon gång fem, men det gjorde ont) ett par gånger i veckan med allt positivt som följer med det.

En klok kvinna har också sagt att den bästa träningen är den som blir gjord. Så att nu ta en runda som jag springer så mycket jag känner för på är nog lagom.

Jag önskar jag vore en person som kickade igång på att motionera. Det gör jag inte. Jag kan göra det till en vana och tycka det känns okej. Men helt skoj är det inte. Det finns massor av saker jag väljer att göra före. Tyvärr.

För jag vet ju hur nyttigt och viktigt det är. Kanske är det extra lätt att sätta igång i dag eftersom jag konstaterat att med åldern följer ryggont när man tagit sovmorgon och legat längre än man brukar. Hur löjligt är inte det liksom? Jag har ju aldrig ryggont egentligen. Ut och hopp och lek!

Saxat från UNF:s kommande skolkalender:

När det gäller alkohol talar vi om bruk och missbruk och många talar på samma sätt om narkotika. Missbrukarna är de som ”åkt dit” medan de som använder knark när de känner för det skulle var brukare, precis som de som dricker lite alkohol.

Enligt lag så är alla som använder narkotika utan att det är utskrivet av läkare (dvs i medicinskt syfte) missbrukare. Klart slut.