månadsarkiv: september 2009

Omvänd rasism

I Arbetarbladet i går var det en artikel om en teaterföreställning. Folkteatern baserar den på en händelse förra året mellan elever på mitt gamla jobb och en annan skola. Med rasistiska undertoner.

Allt gott så långt. I sista stycken säger den här teaterkillen som verkar helt vettig annars något i stil med -Vi måste också våga tala om den omvända rasismen.

Det finns absolut inget som heter omvänd rasism. Uttrycket baserar sig självklart på någon ryggradsgrej hos svenskar att rasism enbart handlar om när vi vita vikingar inte tänker acceptera svartkrulliga hottentotter. Läs med ironi. 

Snacka om att i så fall vara insnöad. Som om somliga länder i Afrika inte är gravt rasistiska, inom grupper av mörkhyade? Som om det inte förekommer i provinser i Kina där vi härifrån inte kan se någon utseendeskillad på människorna.

Rasism handlar inte om något så enkelt som hudfärg. Det handlar om att gruppera människor utifrån ursprung och sedan ställa dessas intressen mot varandra. Och så kan det inte bli omvänt. Det är bara rasism. Svennehora är lika rasistiskt som blattejävel, inte omvänt rasistiskt. För att vara övertydlig.

Långsam TV

Ser Här är ditt liv. Det minns jag så klart från när jag var liten. Då var det någon typ av program som jag inte riktigt förstod. Men nu förstår jag hur bra som helst, och ser på Persbrandt. Jag tycker om sådana här program och ser fram emot att Skavlan ska rulla igång igen. Härligt med lite Ugglas i programmet nu. Annars är det lite trist med musikinslag.

I går kollade jag på delar av Färjan 3. Några som kallades Singelmamma 1 och Singelmamma 2 söp och visade brösten. Kvalitets-TV. Men borde programmet egentligen inte ha hetat Färjan-Håkan? På något sjukt sätt kom jag på mig med att gilla honom. Så roligt spontan och verkade uppriktig när han hade funderingar kring sitt liv. Sånt jag aldrig skulle outta i TV. Men ändå. Dock tyckte jag inte om när Håkan och hans gamla strippvän skulle mysa med strippvännens barn och naturligtvis drack en massa. Det kan man, men inte när det är barn med. Barn gillar inte det.

Pensionspapper är hell

Det är inte bara att byta fackförbund som är svårt i livet. När man får papper hem kring sina pensionspengar, då mår jag riktigt illa. Jag fattar inte det här med pensionen. Jag vet att den är tredelad och en del spar man till själv om man vill och att arbetsgivarna betalar in resten. Men det är meckigt. Nu ville alecta att jag skulle fylla i papper, eftersom jag bytt arbetsgivare. Helst vill jag bara slänga papper av den typen under soffan. Saker som är viktiga måste vara enkla.

The slabbig bok

Jag vet inte jag. Drygt 500 sidor av dryg överklass. Intressant. Inte värre än massa annan konstig kultur jag konsumerar. Men fiiiiiiint är det inte. Å andra sidan har jag inga anspråk.

Observera mycket vuxet nagellack för att inte skrämma slag på brudparen.

Lördag

Lite lite stressad blir jag på nätterna när jag vet att jag har viktigheter att göra dagen efter. Fast sovmorgon hade jag. Soft när man vaknar upp fem, undrar om det är dags snart och man lätt kan sova fem timmar till. Ordnade ner blandat sossematerial till stan och stod med mina kollegor i socialnämnden i två timmar och påminde om kyrkovalet. Jag ska vara ärlig, jag är inte förtjust i att stå på stan så där. Valstuga är okej, men att vara mer offensiv är inte min grej. Jag är grymmast i debatter och liknande. Men när Partiet kallar …

Hem och duschade och strök klänningen (i mitt liv finns det just nu egentligen bara en klänning värd namnet) innan jag tog mig an två vigslar. Den ena vid havet och den andra på Stadshuset. En stor och en liten. Alla är vackra på sin bröllopsdag och det är roligt att få vara en del av det. Folk är glada också!

Stunden som är nu har jag sett fram emot. Att inte ha någon tid att passa, inget jag måste göra på hela kvällen. Läser en ganska slabbig bok, som trots allt roar.

Hälsoväckan

Söderhamnskuriren har stavat det just så. Jag försöker hitta något i texten som tyder på att det handlar om att väcka upp något och det är därför de masserar varandra och sånt. Men inte. Jag tycker det är skoj när seriösa tidningar gör sådana roliga stavfel. Om det nu är ett sådant.