Läser en notis i Aftonbladet. Man har undersökt var männen i världen är bäst, tydligen i Norge och Sverige.

"Titeln som sämsta makarna fick de australiensiska mnnen. Enligt undersökningen avskyr de att hjälpa till – vilket bäddar för en hushållskatastrof."

Svenske mannen Niklas Eriksson har skrivit detta. Även världens bästa män tror att hushållsarbete för män handlar om att hjälpa till. Inte att ta sin självklara del av ansvaret. Pinsamt.

Det är inte min tanke att sova till nästan halv tolv. Det är det verkligen inte, men det är skönt!

På posten hade mina Elise Flannigantryck kommit! Hurra. Fundera på ram och upphängning nu!

Mitt livs dyraste inköpt, årskortet på SJ, kom också. Frihet i ett litet kort.

Nu ska jag gå ut med sopor.

SSU Stockholm säger just nu att de är för djursex. På riktigt. De tycker verkligen det. De vill inte moralisera över detta. De låter påskina att de har tänkt lite längre än alla andra. Att man inte kan vara emot saker bara för att det kan verka äckligt vid första anblicken. Visar djuret att det vill är det lugnt.

Alltså ibland tvivlar man ju på mänskligheten. Det här var ett sådant tillfälle.

Nu kom precis en sån där raljerande kille. Som dessutom tror att bakterier är djur.
Back to school!

När man inte vet vad man ska hitta på en regular tisdagskväll så kan man se SSUs kongress på webb-TV. Bra det. Hamnar rätt in i debatten om hanteringen av djur. Lysande. Kollar man på min bild, ser man att FS ansvariga, nämligen Ellinor Eriksson, sitter bakom talaren. Härligt!

Skrämmande att så många raljerar i den här frågan. Att hanteringen av djur i köttindustrin är likgiltig för många. Klappar en älskad hund med ena handen och äter plågad grisstjärt med andra. Jag lyssnar vidare! Nu är en Maja som är jättebra! Hon avrundande med -Heja Gävleborg!

Det är väldigt smidigt att ha kongress hemma i soffan. Jag vet att ni SSuare som sitter där skulle ge mycket för att ha en soffa och ett kylskåp i närheten. Men jag vet också att ni egentligen har det väldigt bra. Ni är med och formar framtiden.

Det känns som typ åtta år sedan jag valde att hoppa av SSUs förbundsstyrelse. Men det är två år sedan. Jag skapade snabbt distans till det. Huvva. I dag har ett kongressombud ringt mig och uttryckt frustrationen över det som SSUarna typ främst sysselsätter sig med på kongressen. Det som inte syns på webb-TV. Detta att prata och mygla i små rum. Hur fan orkar ni hålla på?

-Elin, hur många syskon har du egentligen? -Fem stycken, några har jag samma mamma och några samma pappa som. -Åh, du har alltså inga riktiga syskon?

Varje gång detta händer blir tuffa jag svarslös. Jag har just berättat om fem personer som delar mitt DNA. Världens bästa människor av det vanliga köttet och det vanliga blodet och som kallar mig sin syster. Men det duger inte, för vi är inte avlade på samma sätt. Därför är det synd om mig som inte har riktiga syskon, bara halvsyskon. Vad är det för begrepp? Som om mina småsyskon saknar sin underkropp. Snarare är det en hjärnhalva som saknas på den som använder ett sådant begrepp.

Jag kan tänka mig att det påminner om känslan som adoptivföräldrar kan uppleva när omgivningen frågar om hur det är att inte ha några egna barn. Att vara förälder på papperet är inte nog åt familjefascisterna som tror att ett adoptivbarn inte känns som ett eget barn.

Historiskt sätt har många människor i Sverige vuxit upp med att kallas för oäkting. Tänk att födas av en sådan lössläppt kvinna som legat runt utan att vara gift. Mannen som behövts för att skapa oäktingen klarar sig utan omgivningens onda öga. Jag tänker mig också att många av de unga kvinnor som födde utomäktenskapliga barn våldtagits. Det händer hela tiden, och historiskt var detta inget man uppmärksammade på samma sätt. En del av oäktingarna adopterades snabbt bort för att inte dra skam över den unga modern och hennes familj. Många av de här barnen har aldrig fått reda på sitt riktiga ursprung. En del vet kanske inte att det fanns något att få reda på.

Innan välfärden kom till Sverige fick barn lämna hemmet tidigt för att tjäna pigor och drängar där det fanns behov, och växte inte med sin biologiska familj. Somliga barn växer upp i familjehem. Andra bor i kompisars familjer. Flera växelbor mellan mamma och pappa och många bor enbart med sin mamma.

Det är en myt att våra barn i tid och evighet växt upp hos sina biologiska föräldrar. TV-programmet "Ensam mamma söker" är skrattretande. Några ensamstående mammor ska försöka hitta ytterligare en kärlek för livet och få allt det där som sagorna berättar om. De har redan minst ett barn, men det är tydligen inte tillräckligt för att få vara en riktig familj. Många har redan levt i nirvanat mammapappabarn, men det fungerade inte. Varför skulle det göra det nu? Om jag vore barn till en sådan mamma, som säger att något saknas utan karl i huset, skulle det göra mig ledsen.

Karl i huset förresten. Antalet så kallade regnbågsfamiljer som består av två mammor, eller varför inte två mammor och två pappor och ett antal barn ökar snabbt. Många människor ser inte det som normalt, och stackars barn som kommer att bli mobbad! Av den personens barn kanske, som tycker det faller utanför den tillåtna ramen.

Vi lever med en bild om att det finns en mall för den korrekta familjen. Se på sommarens semestererbjudanden om familjepaket bara. Två vuxna och två barn reser till förmånliga priser. Vi är många som provat något annat, klarat oss finfint och inte orkar med tjatet om kärnfamiljens förträfflighet.

Publicerad i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten i dag.

Om tio minuter slutar den stadsvandring som Markus och jag skulle gå på. Den skulle handla om branden i Gävle. Kändes intressant. Men allt började så fel, så vi avvek ganska snabbt. Åt lite glass och gick en rätt lång runda genom några av de finfina områden som finns här istället. Jag känner mig absolut inte som en förlorare.

Men jag lider lite med kvinnan som skulle hålla i turen för jag är rädd att fler än oss valde annat.

Det är det jag har i pannan. Och Denise Lopez tydligen. Hon verkar lite mer skärrad än jag, av vad jag kan utläsa.

Melasma:

Melasma är en pigmentrubbning med bruna fläckar i ansiktet. Vanligast är det att fläckarna uppstår i pannan, över kindbenen eller runt munnen hos kvinnor.

Melasma påverkas av hormoner och är vanligast hos kvinnor som är eller har varit gravida eller som använder p-piller. Mörkhyade har ökad tendens att drabbas.

Fläckarna kan blekna något på vintern men förstärks vid solning.

Behandling: Finns olika medicinska metoder inklusive en speciell typ av laser.

Vanligen köper jag inte den här tidningen men nu följde den med Femina. Och även om jag var trött i natt vid halv två och mest tittade på bilderna (och det är väl lite hela tanken) så kändes det väldigt bra. Även om inredning inte är något jag roas mest av. Fina saker gillar jag ju! OCh fina mönster på tapeter. Och sånt fanns på bild!

Det är  tråkigt att lyssna på. Det försöker jag undvika. Verkligen.