Nu ska jag gå och lägga mig. Jag ska läsa ut nyaste Filter och Hey Dolly.

Organgutanger är en art som gärna täcker sig med det som finns till hands när det regnar. En större barkbit till exempel. Det här är en av de fantastiska bilder som fanns i den stora, fina bok om apor min mamma hade köpt till mig i spontanpresent. Jag blev så glad som man bara kan bli för apsaker.

Fast. När vi tittade på näsaporna skrattade min mamma åt aporna, inte med. Fastän hon själv önskar att det inte var så. I vår familj gör man vanligen inte åtlöje av djur. Men det liksom brast för henne. Fast har ni sett en näsapa?  

Några high lights:

Spelat fotboll hos Peter och Joela. Jag var ganska grym.
Joela hjälpte mig beställa ny dator. En söt liten en.
Skrev under kontraktet som säger att Barn- och Ungdomsförvaltningen och jag inte ska processa mot varandra.
Värsta bästa kvällen hos Sergio (grattis) och Linnéa, plus Daniel, Ahmed och Fanny.

Kom hem lagom till spöktimmen!

Kvällsnatten är komplett efter att ha gjort något för mig ganska ovanligt. Jotubat. Men jag har förstått att det är en stor aktivitet bland kidsen. Jag gick ut lite löst med Melodie MC. Mellanspelade med NKOTBs tribute to Michael Jackson. Nu avrundar jag med lite riktig Jackson.

Peace and I´m out folks.

Dress code: Allväderstövlar.

Men här är Anton och min söta mamma.

Renovering pågår. I stor omfattning ska panel, färg och fönster återställas till ursprunget. Det kommer att bli så snyggt. Samtidigt är jag glad att det här inte är mitt projekt för jag slulle vara så orolig hela tiden. Men det går bra, det gör det. Dock orkade jag inte plocka fram Anton för att fota med en häst framför …

Det är ett uttryck som används hemhemma i bygden, om dels de som är riktiga latoxar ständigt, dels de som är det tillfälligt. Jag är ju en hard working girl, så jag är det högst tillfälligt.  Kvart över tolv kände jag att det var dags att stiga upp.

Somliga saker tog tid igår kväll. Jag letade och laddade ner instruktionsboken till min kamera. Vilket jag borde ha gjort för tre år sedan. Nu kan jag en hel del fräcka moves. Som jag kanske aldrig kommer att använda mig av, men ändå.

 Irene ♥

Fick en sådan vuxen "allt går igen-känsla" under kvällen. Före halv fem började fem coola tjejer ordna sina anletsdrag med färgglad kosmetika. Jag var påläst, kompetent smakråd och tyckte det var fantastiskt kul. Min yngsta syster är tio år yngre än mig. Precis så där var det för mig och mina vänner för tio år sedan. Vi trängdes i  badrumsbelysningen och sminkade på oss själva och kanske lite på någon annan. Okej, jag fick aldrig sminka någon annan, I admit. Att sedan göra Söderhamn är liksom vad man får leva med.

Senast jag var ut i Söderhamn var för fyra år sedan. Då sade en kille -du är inte härifrån va? Efter det känns allt så bra. Jag gillar Söderhamn, det är inte det. Men ett särskilt glassigt krogliv existerar inte. Vad det nu är.

När min gävlebror går ut i Söderhamn händer samma grej. De ser direkt på hans stiliga stil att han inte är en söderhamnsgrabb. Det är faktiskt sant. Det säger en hel del.

Det finns INGET sug hos mig att på på krogen. Det är tyvärr fullt av fulla och därmed dryga människor. Guldkornen märks inte i brölet så att säga. Däremot går jag gärna ut och äter. Det blir inte så ociviliserat.

MEN! Jag är helt övertygad om att mina systrar och deras vackra vänner har en kul kväll. Det brukade jag ha när jag var 21. Sen blir man ju så här gammal och bitter. Sitter hemma hos mamma och knaprar hårdbröd en lördagkväll.  And I love it!