Nu har jag konstruerat ett lagom svårt prov om krafter.

Jag har monterat två likadana skåp. Det första tog en timme. Det andra tog sex minuter. Att utveckla rutin kallas det.

Har förbannat ont i det kidsen skulle ha kallat fuck you-fingret, eftersom jag klämde det under transporten av skåpen. Stackars liten mig.

Under den första ilskna timmen med skåpet hyperventilerade jag över slasken ett tag. Då saknade jag verkligen min gamla lägenhet.  Nåt så förbannat.

Då är jag tillbaka på jobbet efter ett möte på soc på förmiddagen. Har ordnat och fixat en del pappersarbete.

Ska gå igenom lite läxuppgifter med sjuan nu, som de tyckte var svåra i matten.

Sedan ska jag och åttorna titta på Al Gores film.

Fikade på stan med Daniel efter jobbet. Vi gick tillsammans till Folkets Hus och hade möte med gruppstyrelsen. Sedan jag kom hem har jag mest filat naglarna som är besvärligt trasiga. Måste nog måla dem nu när jag kollar Mästarnas mästare.

Anledningen till den sena hemkomsten i går stavas arbetarekommunårsmöte. Det var ganska segt, ganska hetskt och vid ett tillfälle blev jag så arg att jag lämnade salen. För mitt eget bästa.

Men mycket var trevligt också, fick heja på personer jag tidigare bara hört talas om samt träffa många goda människor på samma plats.

Så kallade möteserfarna borde dock veta att man aldrig skriker nej … och att man ska skriva i motioner vad det är man menar. Inte ungefär vad man menar.

När jag är på mitt jobb tar jag i princip aldrig rast. Så blir det när man inte dricker kaffe. Nu har jag jobbat som besatt ett tag.

Då stämplade jag ut från Folkets Hus igår. Tapper och lite bitter.

Börjar om 20 minuter. Då ska vi tala om matsmältningen! Hurra!

I kväll vann röda laget med 70 procent av rösterna.
Precis så ska det vara.

Jag menar, det finns ju alltid några som inte bryr sig om allas bästa.

Det är ingen skillnad på den här söndagen och de tidigare. Det känns bara väldigt väldigt jobbigt.