Jag ser nu i realtid hur det ser ut medan de väntar på Vickan och Daniel på att komma in och själva prata om detta. Härligt att jag hann med två möten och precis kommer hem till detta. Det här ska jag berätta för mina syskonbarnbarn om!!

Nu har jag precis insett att jag ändå tycker det är väldigt kul med ett eventuellt bröllop och gärna dras med i yran. Jag kan ju till exempel gifta mig på Stadshuset med Markus om han vill det. Eller så kommer jättemånga att ringa mig och vilja bli vigda av mig.

Men klockan två när man får veta, då ska jag vara på Stadshuset i annat ärende. Jag ska träffa Gävles kompetenta kommunalråd Carina Blank. Det är också en förmån. Men jag kommer att ligga efter i informationsflödet.

Det är här så bra för långkonjunkturen, hur bra som helst. Tanter kommer att köpa ugly minnestallrikar tills all porslinsmassa tar slut och vi andra får äta från rabarberblad.

Men det är synd om V+D på så sätt att de inte kan välja något sansat bröllop. Det måste väl bli det här otäcka svulstiga och det blir säkert svårt att välja bort kyrkan. Nu får de väl lova inför Gud som sig bör. Fastän de flesta inte längre gör det…

Problemet är om någon tror att det här händer på tack vare regeringen. Eller tja, det här knaske är deras krispaket. De har ju hållit lite på det och så kommer det förpackat så här överraskande. Nytänkande, beröm för det. Men från rött håll hade vi föreslagit något lite mer långsiktligt.

Okej, en enda god sak med att borgarna sitter vid makten kan jag nu se. Nämligen att de kungakramarna nu måste ge sin tillåtelse att Victoria får äkta en man "av folket". Spännande. Hoppas det skär som helvete i några gamla moderathjärtan.

I övrigt kan jag tycka det vore bra om alla förhållanden skulle godkännas av högt uppsatta politiker. Detta för att minimera folks lidande, för somliga gör helt galna val. Jag hade uppskattat om någon hade hejdat mig vid något tillfälle.

Nu ser jag extrasändning på TV om detta.

Jag har inte duschat efter jag var ute i fejset. Jag luktar ko om hela mig. Åh, vad härligt det ska bli att sova i det i natt. Men självklart ska jag åka tillbaka till civilisationen fräsch som en nyponros imorgon.

Intressant det där, Bertil berättade i går att efter det att jag träffade en kompis till honom i Gävle berättade kompisen hur oväntat snygg jag var. Sminkad och fin frisyr och så. Han hade bara sett mig i mjukiskläder lagom äcklig här i Närby tidigare. Det var det jag som sade, inte han. Han formulerade sig lite snällare men med samma innebörd.

Tänk vad skönt det är att ha mixed personalities. Man kan alltid överraska någon. Gissar att det omvända tyvärr kan gälla med. Så om någon som alltid tycker jag är piffig (as if…), här sitter jag i mjukisläder rakt igenom, luktar ko och svullade just lite rester av en rulltårta. Jag är rädd för att det här är mitt sanna jag.

Jag kan ta en bild:

Folk som beskriver sig själva som galna, konstiga, udda, speciella i sammanhang där man ska beskriva sig själva är sällan just det. De bara önskar att de vore. Men det är alltid en bit på vägen, det kan vara gott nog.

er

Kommer på mig själv med att tycka det är väldigt, väldigt mysigt att sitte uppe vid datorn och äta mackor (skulle kunna leva på det) och dricka cola light och surfa runt på darlingsidor. Sånt är livet. Så kan det vara alltid när jag är arbetslös.

Jepp, jag oroar mig mycket för det där… det stämmer.

Nu har två personer frågat om vi kan äta lunch imorgon. Dels Jessica i Söderhamn, dels Markus i Gävle. Jag åker för tidigt från Söderhamn och kommer för sent till Gävle så inget funkar. Lucky me. Det är nu mitt liv vänder från uppåtgående trend till rakt nedåt. Det märks på lite blandade sätt.

Susanne har varit på besök idag med Joel (4) och Simon (1). Det betyder att min dos av träffar med barn under 10 år nu har slagit i taket. Joel och jag har tittat på det mesta som har med kor att göra och spelat hockeyspel. Det var väldigt roligt! Kanske kan höja taket en aning.

Mamma, mormor och jag var på Kilafors Garn i dag. Den som är mest handarbetsbegåvad, alltså jag köpte mest. Vilket skämt. Men har lite stickplaner i alla fall. Köpte mönster som jag kanske kan hantera när jag fyller 50. Började med en sjal ikväll som jag gör för att beskrivningen var så kort att min mamma lärde den sig utantill. Sen har hon ändå gjort om den för hon tyckte det skulle bli lättare för mig så. Så stickbegåvad är jag. Men det är skönt att göra något man är dålig på då och då. För mig är sticka en sån grej. Fast jag vill gärna bli bättre.

Det är inte min grej, det kan man konstatera. Det har absolut inget med min sambo att göra. Han är fab. Ska jag bo med någon finns det ingen jag hellre väljer än just han. Just för att man får umgås en del. Jag var väldigt lugn med att ha ett distransförhållande i två år. Jag hade varit väldigt lugnt med att fortsätta med det. Nu slumpade det sig så att han fick jobba för brödfödan här uppe och jag är så himla unik i att vara en tjej som inte drivit förhållandet till samboskap, mest anlagt bekymmersrynka när saken kommit på tal. Tjejer ger upp sin självständighet för snabbt, efter två månader flyttar de ihop och tror att lyckan är given. Sedan blri det gråt och tandagnisslan. Lite rätt åt dom.

Ni som tror att det handlar om för lite kärlek kan äta en kaktus. Det har inte med det att göra. Det handlar om att jag älskar att vara själv. Älskar att syssla med mina egna saker och inte gillar att ta en massa hänsyn sådär privat. Som att låta disken ligga en vecka om jag vill. Kunna säga min och mitt och mina om saker. Prata om dig och mig, inte vi. 
Trots det skulle jag säga att det går bra. Jag överväger att dela in hyllorna i kylen så att man får en privat. Det som står på den får den andra inte ta annat än i händelse av hungersnöd. Vi är så lyckligt lottade här så det kommer aldrig att hända.

Jag hoppas också att vi blir fortsatt så lyckligt lottade att vi inte blir ett sånt unhappy couple som gör allt de kan för att hålla fasaderna uppe. Snuskigt hur många som håller ihop bara för sakens skull. För rädslan att vara själv. Jag är trettio år. Jag skulle i dag inte vara rädd en skund för att vara singel, om det skulle krävas. Å andra sidan vill jag väldigt gärna vara med Markus. Nu har det slumpat sig så att vi bor ihop. Det var inget mål för mig, men det är praktiskt på många sätt. Förutom snarket då. Inte mitt snark.
 
Ni behöver inte vara oroliga alltså.