Det här är min visdomstand som tidigare suttit i vänster överkäke. Trogna läsare vet att utdragning pga karies varit aktuellt ett tag. Alltså… jag var skitorolig innan. Kunde man vara orolig efteråt skulle jag vara det med. Jag har inget record av besök hos diverse sjukvårdare med ingrepp här och där. Jag har till exempel aldrig sytt. Inte konstigt då att jag var knäckt över detta.
Berättar direkt att jag är skiträdd och att de måste förklara allt de ska göra. Världens bästa sköterska och tandläkare. Är glad att de var kvinnor, lättare att relatera till det. Lägger mig och får tre olika bedövningsstick som alla var högst smärtfria. Sedan börjar ruckandet. Utifrån röntgenbild hade de sagt att det här ska gå så enkelt så. Men under ruckandet så visar det sig att mina rötter var väldigt lustigt formade och riktade åt olika håll. Tydligen väldigt ovanligt för det hade de aldrig sett för. Så Kajsa fick rucka lite extra. Jag spände mig så mycket att jag kommer att ha träningsvärk i axlarna imorgon. När jag fick resa mig och gå skakade mina händer. Stackars lilla, modiga mig!

Nu är jag glad och stolt över kvällens händelse.

Om en timme ligger jag i den där stolen. Jag lider redan. Hemsk värld. Återkommer (eventuellt, om livet är i behåll) med rapport.

Igår berättade Peter om när det tog två timmar och sju sprutor för honom att dra ut en tand. Anna har idag berättat om när det gick mycket snabbare och lättare än så för henne. Jag hoppas på tjejsättet…

Jag har nu träffat kvinnan som utsett sig själv till min bankman (bankkvinna). Vi har pratat en himla massa om pengar på ett bra sätt och nu vet jag lite mer om pensionssparandet än innan. Hon fick mig inte att placera om något till bankens eget sparande av det som arbetsgivare/Stat spar åt mig, men däremot att starta privat sparande. Det var lite meningen, så det känns bra att det är gjort.

Jag frågade också efter etiska fonder. Hon sade att det inte var så vanligt. Ni som sparar i alkohol, porr och skit. Fy vad oansvarigt!

I så fall är det säkraste att messa ditt nummer till mig, för att… det har varit en incident, men jag brinner naturligtvis av längtan efter att ha dig under kontakter.

Gört nu!

I nära två veckor har min mobil varit på rehab. Nu har jag fått sms om att jag kan hämta den igen. Det känns så skönt. Den jag har använt nu känner jag mig lite handikappad med. Typ kan inte ta emot mms. Värdelöst. När till och med min mamma skickar bilder från ett übervackert Närby. Trist.

Jag lyssnar på Gävle Symfoniorkester och gör julklappsetiketter. Mycket glitter!

Orsakar också en frustration. Utan att nämna några namn är det sanslöst hur otroligt otrevliga vissa oppositionspolitiker är. En hånflinar alltid innan han sätter sig efter att ha varit uppe och sagt inte alltid genomtänka saker. En annan lyssnar aldrig och gör inget annat än framhäver sig själv och har ingen som helst känsla för hur hans framträdanden uppfattas.

Jag är väldigt efter på datafronten. Just ikväll har jag känt en längtan efter att hacka sönder de två jag har hemma för tillfället i mindre bitar än vad atomer är. Missionen är att försöka skicka bilder och text till syster Jessica för att hon ska lägga ut lite av alla mina Hello Kitty-saker på Tradera. Väldigt modernt.

Sara visar flaskan till barndrycken Kidibul. Mer sånt.

Vacker karusell på julmarknad. Inget man vill ha hemma men ändå.

God god god tomte från Leonidas.

Naturligtvis skäms jag över att jag knappt bloggat nåt. Eller jag har ju inte det. Jag har varit i Bryssel igen. Denna top of the top av EU-stad. Fast nu tittade jag inte ett skit på något parlament och blundade vid åsynen av en EU-flagga.

Jag tycker annars att har man en blogg ska det skrivas minst en gång om dagen. Jag hade ju mer en en veckas semaster igår så någon hejd får det ju vara. I blame it on vila.